Förklaringen är säkerhet. SD är det enda parti där alla ledamöter har rätt att åka obegränsat med taxi, efter beslut av riksdagens säkerhetsavdelning och Säpo. Talande är att den SD-politiker som åkt mest taxi (William Petzäll, som åkt för nästan 107 000 kronor) tidigare utsatts för en knivattack när han åkte tåg.
Man läser ofta om hot och våld mot SD-politiker, men själv hade jag inte föreställt mig vad det innebär förrän jag skulle leda en debatt mellan SD:s Jimmie Åkesson och integrationsminister Erik Ullenhag (FP). Linköpings universitet kryllade av poliser, och alla vi som skulle in i debattlokalen kroppsvisiterades och fick lämna väskor utanför. Debatten försenades eftersom Ullenhag satt i en bilkö, så jag frågade efter Åkesson för att dra upplägget för honom.
"Tyvärr, han hålls gömd och förs hit av Säpo precis när debatten ska börja", förklarade en polis. Och efter debatten, när Ullenhag dröjde sig kvar och svarade på frågor från publik och media, försvann Åkesson snabbt med sitt Säposällskap.
Först när jag såg det med egna ögon förstod jag hur personer som Jimmie Åkesson - eller för den delen Lars Vilks - som lever under hot från ett okänt antal okända personer, tvingas anpassa hela sin livsstil till ett säkerhetstänkande.
Att som skattebetalare bidra till SD-politikers taxiresor framstår efter den insikten som rimligt och försvarbart. Säkerheten för demokratiskt valda politiker måste prioriteras.