Den borgerliga alliansens "äntringsstyrka" presenterade sitt arbete i Dagens Nyheter i går. Gruppen, som består av företrädare för alla fyra partier, har till uppgift att förbereda de praktiska frågor som uppstår vid ett maktskifte: departementsorganisation, informationskanaler mellan partierna och så vidare. Man vill vara överens om allt redan innan man tar Rosenbad i besittning.
Alliansen gör vad den kan för att svetsa sig samman på så många områden som möjligt. Det är framsynt och målmedvetet.
Men ett område är kvar. Det är det där som handlar om värderingar. Till och med grundvärderingar.
Oerhörd energi ägnas åt att jämka samman de borgerliga partiernas politik, och det är väl så. Men borde inte någon uppmärksamhet också kunna riktas mot själva utgångspunkterna? För om en diskussion fick föras helt förutsättningslöst, prestigelöst, och utan att medierna stod och hoppade utanför dörren i väntan på sifferresultat, skulle det inte visa sig att personer från olika partier egentligen står närmare varandra än vad de först trott?
En inte alltför vild gissning är att den samborgerliga grundideologin, om man verkligen tog sig tid att gå till botten med den, också skulle underlätta framtida förhandlingar och överenskommelser.
Seminarieserier är ett beprövat recept för att föra samman partier. De borgerliga har haft det tidigare, om ekonomisk politik. Är det inte hög tid att sjösätta en serie sammankomster kring temat borgerlig ideologi?
För sent? Beror väl på perspektivet. Skall inte alliansen stanna i Rosenbad till åtminstone 2014?