Infrastrukturminister Ulrika Messing gästade Linköping i fredags. För stadens del kunde upplevelsen ha blivit angenämare. Messings jämförelse med Gävle och antydan att en framtida ostlänk kommer att onödiggöra varje flygplats i länet är inte bara olycksbådande inför framtiden, utan manar också länets politiker till att enas kring ett pedagogiskt arbete gentemot regeringen.
Vi har tidigare på den här sidan varnat för de signaler som kommit från näringsdepartementet. Enligt den nya transportpolitik som kommer att sjösättas skulle Linköpings flygplats riskera att bli utan bidrag. Detta trots avrådan från bland annat Luftfartsverket. Messings attityd ökar förstås farhågorna.
Statsrådet menar att de förbindelser och kommunikationer regionen redan har räcker för att länet skall upprätthålla det företagar- klimat och den samhällsservice som behövs. Det är munväder. Länets näringsliv har varit tydligt: blir det ingen fungerande flygplats flyttar man! Nog måste väl Messing tillstå att dessa har bättre vetskap om de förutsättningar som krävs för ett gott näringsklimat i Östergötland än vad hon har.
Om det Messingska perspektivet blir det som får gälla i frågan, då har ett dråpslag riktats mot tanken på den fjärde storstadsregionen. Vi har tidigare manat till östgötsk samling i frågan. Det har sällan tett sig så angeläget som nu. Nu handlar det uppenbarligen inte om vilken flygplats vi skall ha utan om vi skall få ha någon över huvud taget.