Partiskheten syns tydligt i de senaste veckornas svenska rapportering om hanteringen av det amerikanska skuldberget. President Obama framställs som en inkarnation av den gyllene medelvägen medan republikanerna, med representanthusets talman John Boehner i spetsen, porträtteras som kompromisslösa och ansvarslösa skattesänkare. I vanlig ordning ligger sanningen någonstans mitt emellan, men detta kommer inte svenska mediekonsumenter till del.
Faktum är att Obama bär huvudansvaret för den amerikanska statsskuldens enorma proportion. Förvisso har skulden ökat i flera decennier och ökade kraftigt under George Bush tid som president. Men under Obamas tre år vid makten har skuldsättningen tredubblat sin hastighet.
Svensk media har en lång tradition av att inte rapportera sakligt om amerikansk politik. Detta får ses som märkligt då samma reportrar klarar av att ge balanserade rapporter från Storbritannien och Frankrike trots att ungefär samma politiska tvister utspelas där. Det republikanska partiet tycks väcka en alldeles särskild animositet i den svenska mediekåren.
En klassiker är när SVT:s utrikeskommentator Bo Inge Andersson efter George Bush seger över John Kerry i presidentvalet 2004 analyserade på följande sätt: Det är en överraskning, eftersom Kerry är så att säga bättre. Förhoppningsvis slipper vi sådana bottennapp i nästa års valrörelse. Tyvärr ser det inte speciellt lovande ut.