Moderaterna fortsätter veva det gamla skattesänkar- och sänktabidrag-positivet. Refrängen är uttjatad och spelverket gnisslar, men partiordförande Fredrik Reinfeldt vevar vidare, understödd av de tondöva redaktörerna på de borgerliga tidningarnas ledarsidor.
Moderaternas ekonomisk-politiska seminarium i ett av politiker, lobbyister och journalister översvämmat Visby var lika spännande som en trestegstävling med Christian Olsson i startfältet. Partiets utgångspunkt, att fler måste få tillträde till arbetsmarknaden, är riktig, men den medicin som Reinfeldt & Co ordinerar är en urvattnad, verkningslös kur som definitivt inte sätter snurr på sysselsättningen.
Budskapet är entydigt: Den offentliga sektorn är för stor och måste bantas, arbetsmarknaden måste bli mer flexibel och skatterna måste sänkas. Om så inte sker, slår den demografiska bomben välfärdsstaten sönder och samman.
Att sysselsättningen är högre och arbetslösheten lägre i Sverige än i de flesta andra industrialiserade länder "glöms" bort när den politiska högern vevar sitt eländespositiv.
Lägre skatter för de lågavlönade är ett av borgerlighetens oftast återkommande paradgrenar. Och visst. Skattesänkningar för folk med låga inkomster betyder att konsumtionen ökar och tillväxten tar fart. Men hur slår egentligen moderaternas skatteförslag? Riksdagens utredningstjänst räknade i våras på förslaget och kom fram till följande: Den som tjänar mellan 12 000 och 15 000 kronor garanteras 267 kronor i sänkt inkomstskatt. Höginkomsttagaren med mer än 33 000 kronor i månadsinkomst får 2 033 kronor mer kvar i plånboken. 49 procent av moderaternas skattesänkningar plöjs ner i höginkomsttagarnas fickor. Det är bara folkpartiet som går längre i sin omsorg om höginkomsttagarna.
Erfarenheten visar att en högerliberal ekonomisk politik i kombination med en repressiv socialpolitik inte gynnar vare sig tillväxten eller sysselsättningen, och definitivt inte de jämlikhets- och jämställdhetssträvanden som bör vara en ledstjärna för en modern och nutidsanpassad politik.