De fyra entimmesprogrammen om hans tid vid makten har lockat en miljonpublik och diskussionerna har gått heta i omklädningsrum, personalmatsalar, vardagsrum och på tidningsredaktioner.
Alla tycks ha en åsikt, om programmet - och om Göran Persson, mannen som styrde Sverige i tio års tid fram till i höstas. Debatten har handlat om olika saker:
Om det orimliga i att Erik Fichtelius var politisk kommentator på SVT, ledde partiledarutfrågningen i två val och samtidigt - i hemlighet - gjorde återkommande intervjuer med statsministern. Utan att redovisa något av det som framkom i samtalen, trots att mycket av det hade stort nyhetsvärde.
Om Göran Perssons plumpa personangrepp. På sin efterträdare Mona Sahlin, Carl Bildt, Margareta Winberg, Gudrun Schyman med flera.
Om hans mediekonspiratoriska läggning och det parodiska i Göran Perssons krav på lojalitet, samtidigt som han själv baktalar flera av sina medarbetare.
Om huruvida Göran Perssons beskrivning av händelser under tiden som statsminister stämmer överens med verkligheten. Carl Bildt förnekar att han blev erbjuden att bli generaldirektör för Luftfartsverket, Gudrun Schyman att hon brusade upp om agendan för EU-ordförandeskapet och Leif Pagrotsky känner inte igen sig i beskrivningen av honom som en svikare.
En annan fråga är om Fichtelius program har bidragit till en ökad förståelse för svensk politik under epoken Göran Persson.
Det har de inte. Den som förväntade sig några svar om flodvågskatastrofen, nederlaget i EMU-omröstningen eller om hur det var att regera i minoritet fick vänta förgäves.
Det tv-tittarna har serverats är sanningen enligt Göran Persson. Och den finns det anledning att ifrågasätta.
Vad är egentligen sant av allt det han har sagt i de 57 intervjuerna, av de 100 timmar samtal mellan honom och Fichtelius som finns på band?
Med den bild av Göran Persson som har kommit fram besannas också flera av myterna om honom.
Han har kallats för "buffel" och anklagats för att vara "taskig", något som Persson själv förnekar. Även Jan Larsson, mångårig medarbetare, försökte i går ge en annan bild av honom på Expressens debattsida.
Annars har det varit tyst från socialdemokratiskt håll. Varken Mona Sahlin, LO:s Wanja Lundby-Wedin eller någon annan uppsatt socialdemokrat har bemött påståendena om att Göran Persson skulle vara en otrevlig person.
Förklaringen är sannolikt att bilden av buffeln Persson sedan länge är etablerad inom socialdemokratin och att den därför inte är möjlig att dementera.
En sämre sorti från politiken än den Göran Persson nu får är svår att tänka sig.
Det är fullt möjligt att beslutet att medverka i Ordförande Persson går till historien som en av de största missbedömningarna under hans tid som statsminister.