I fredags avslutades rättegången mot de två Stureplansprofilerna i Svea Hovrätt. Som nu ska ta ställning till om männen förstod att den 19-åriga kvinnan inte ville ha sex med dem.
Tingsrätten bedömde att männen kanske inte hade förstått det - och friade dem. Men om hovrätten gör en annan bedömning kan de fällas för grov våldtäkt.
Under rättegången har kvinnan fått svara ingående på frågor om sina relationer till männen.
Syftet har varit att reda ut om hon har betett sig annorlunda än vid de tidigare tillfällen då hon haft sex med männen. Det skulle i så fall innebära att de borde ha förstått att hon inte var med på det den här gången.
Kvinnan är inte ensam om att ha fått avslöja intima detaljer om sitt sexliv. Det är inte heller ovanligt att våldtäktsoffer får frågor i rätten om klädsel, uppförande och graden av berusning när det påstådda övergreppet ägde rum.
I det så kallade Tumbamålet friades till exempel tre män från anklagelser om grovt sexuellt utnyttjande av en kvinna, som i lagens mening inte var i ett hjälplöst tillstånd - trots att hon själv beskrev att hon var "helt borta".
Bland allmänheten har den här typen av utfrågningar och juridiska teknikaliteter mött starka reaktioner.
Lagstiftning och rättspraxis har anklagats för att vara sexistisk och ställa så höga krav på bevisning att det nästintill är omöjligt att få till stånd en fällande dom.
Våldtäkt är svårt att bevisa. Ord står oftast mot ord, det finns sällan någon teknisk bevisning eller några vittnen.
I Sverige - liksom i andra moderna rättsstater - gäller principen "hellre fria än fälla". Och det är en helt rimlig hållning: När bevisningen inte håller ska den åtalade frias.
Eftersom åklagarens roll är att ta sig an mål som kan leda till en fällande dom väcks få åtal för våldtäkt.
Det är ett problem som dessvärre drabbar de redan utsatta offren. De upplever att de inte blir hörda och många väljer att inte anmäla då förövarna sannolikt inte kommer att åtalas eller fällas.
Juridikprofessorn Madeleine Leijonhufvud tillhör de mest hårdföra kritikerna av svensk lagstiftning och domstolarnas tillämpning. Hon vill kriminalisera sexuella handlingar mot någon som inte samtycker till dem. Annars lever vi inte upp till Europakonventionen.
Kritikerna menar att det inte skulle påverka bevisläget. Ord skulle även i fortsättningen stå mot ord och både vittnen och teknisk bevisning saknas.
Men domstolarnas fokus - hur kvinnorna, offren, har agerat - skulle skifta:
I stället för frågor om klädsel eller sex- och alkoholvanor skulle männens ansvar för att försäkra sig om att kvinnan var med på sex skärpas. Och det är just det - att männens ansvar förtydligas - som är den stora vinsten med ett lagstadgat krav på samtycke.
Fler kvinnor skulle förhoppningsvis våga anmäla en våldtäkt. Och synen på sex skulle bli densamma i lagen som i övriga samhället.
Sex är en ömsesidig handling mellan två jämbördiga parter, inte mellan en aktiv man och en passiv kvinna.