Fyra procent av Sveriges invånare får socialbidrag någon gång under ett år. Trots goda föresatser från politikerna det senaste årtiondet har det visat sig vara svårt att få ner den siffran. Inte ens under den gångna högkonjunkturen har det skett några stora förändringar.
Rapporten Fattigdom i folkhemmet från SNS Välfärdsråd kommer med en rad intressanta förslag på vad man kan göra för att minska antalet socialbidragstagare.
Till att börja med konstaterar rapporten att socialbidragstagare är en mycket blandad grupp. Många av dem som periodvis får socialbidrag har dock arbetsförmåga, vilket visar sig genom att de under delar av året försörjer sig genom att arbeta.
Det viktigaste förslag som Välfärdsrådet kommer med är därför att tydligt skilja ut dem som har arbetsförmåga, från dem som på grund av exempelvis sociala problem inte har det. Den som söker hjälp ska gå igenom en profilering, som avgör vilka insatser som samhället sedan gör.
Som det nu är får inte de som lyfter socialbidrag, men faktiskt kan arbeta, bästa möjliga stöd för att hitta ett jobb. Kommunerna har helt enkelt inte samma kompetens som Arbetsförmedlingen. Därför bör alla med arbetsförmåga skickas till Arbetsförmedlingen, menar Välfärdsrådet. I stället för socialbidrag bör de få ett statligt arbetsmarknadsstöd som skulle vara behovsprövat och ge ungefär samma ersättningsnivå.
Det vore i så fall en ganska radikal - och i huvudsak klok - förändring av systemet. Enigheten är också stor om att något behöver göras när det gäller vilka insatser samhället gör för socialbidragstagarna och andra som står långt från arbetsmarknaden.
Närmare 90 procent av landets kommuner är positiva till att samorganisera Försäkringskassan, Arbetsförmedlingen och kommunernas ekonomiska bistånd, arbetsmarknadsenheter och flyktingverksamhet. Det framgår av en enkät som Sveriges Kommuner och Landsting låtit göra. Syftet är kunna ge bättre stöd åt personer med stora behov.
Tanken att man ska kunna gå till ett enda kontor och där få hjälp oavsett vilken situation man befinner sig i är central. Den tanken har redan omsatts i praktik i våra nordiska grannländer, där kommunerna och staten har samorganiserat sig.
Rapporten betonar också behovet av uppföljning och utvärdering av de åtgärder som görs, vilket i sig vore en stor förbättring.
Mer politiskt kontroversiellt är kanske Välfärdsrådets förslag om ytterligare jobbskatteavdrag för låginkomsttagare. Det skulle ge starkare incitament för den som har socialbidrag att skaffa ett arbete, menar man.
Krav på sänkta skatter för låginkomsttagare har också kommit från dem som menar att regeringen bör göra mer för att begränsa lågkonjunkturens effekter, exempelvis Lars Calmfors, ordförande i Finanspolitiska rådet (DN Debatt 25/11).
Det vore en rimlig fortsättning på den arbetslinje som alliansregeringen har utformat. Det tredje steget i jobbskatteavdraget, som träder i kraft vid årsskiftet, behöver inte vara det sista.