De två största budgetnyheterna är de tio extramiljarderna till kommuner och landsting och de tio miljarderna i ett fjärde jobbskatteavdrag, som presenterades i helgen. Tillsammans med de tidigare jobbavdragen innebär det fjärde steget att en medelinkomsttagare fått skatten sänkt med 1 500 kronor i månaden, eller 18 000 om året, sedan alliansen fick regeringsmakten.
Det gillar inte de rödgröna. De svarade omedelbart på det fjärde jobbavdraget med en debattartikel i DN (20/9). Där skriver de att regeringen med denna skattesänkning "slarvar bort" tio miljarder, och fortsätter att hamra in budskapet att regeringen sänker skatter med lånade pengar. Inte mindre än åtta gånger står det i artikeln att regeringen lånar till skattesänkningar.
Ordvalet avslöjar en obehaglig samhällssyn hos de rödgröna. I en lågkonjunktur där de offentliga finanserna går med underskott kan man förvisso hävda att alla utgiftsökningar sker med lånade pengar. Regeringens extrapengar till kommuner och landsting och satsningen på brottsbekämpning sker med lånade pengar. Om de rödgröna fick bestämma skulle a-kassehöjning och förstatligande av bilindustrin ske med lånade pengar.
Men en skattesänkning är inte en utgiftsökning. De 1 500 kronor mer i månaden som en medelinkomsttagare nu får behålla är inget bidrag, ingen allmosa från en välvillig stat. Det är pengar som inkomsttagaren själv har arbetat ihop, och som politikerna nu tar en mindre del av.
Om de rödgröna accepterade detta skulle de uttrycka sig annorlunda, till exempel: "Vi prioriterar offentliga utgifter framför att låta inkomsttagare behålla en större del av sin lön - därför säger vi nej till skattesänkningar".
Men i stället hävdar de att regeringen "lånar" till skattesänkningarna. Alltså anser de rödgröna att alla inkomster - värdet av allt arbete som utförs av människor i Sverige - tillhör staten. När regeringen låter inkomsttagarna behålla mer av sin lön, så anser de rödgröna att de "slarvar bort" statens resurser. I språkbruket gömmer sig visionen av ett slavsamhälle. Vi tillhör alla staten, vår arbetskraft och värdet av vårt arbete tillhör staten. Vad vi får behålla när skatten är betald hänger på hur mycket de rödgröna anser att de kan "slarva bort".
Det finns argument både för och emot jobbskatteavdrag. Avdragen är bra för att de ökar individernas frihet, gör det lönsammare att jobba och stimulerar ekonomin i lågkonjunkturen. Avdragen kan ifrågasättas för att det kanske vore mer jobbskapande att sänka arbetsgivaravgifter och företagsskatter. Anständiga vänsteranhängare kan kritisera jobbavdragen för att de minskar resurserna till den offentliga sektorn - även om det argumentet är tunt i ett land med världens näst högsta skattetryck.
Men att avfärda jobbavdragen med att de "slarvar bort" statens resurser och sker med "lånade pengar" - det avslöjar en människosyn där individen är statens egendom.