I går lade regeringens utredare Kent Härstedt fram ett delbetänkande från utredningen om alkoholinförsel. Han presenterade nya grepp i alkoholpolitiken under rubriken "Var går gränsen". Det mest kontroversiella förslaget är en spritskattesänkning på 40 procent. Utredaren vill även att straffen för grova alkoholbrott skärps och att tullen och polisen samverkar i nya former för att hindra spritsmuggling. Men grundfrågan för den framtida alkoholpolitiken måste vara hur vi förhindrar en försämring av folkhälsan. Om detta handlar Härstedt utredning i betydligt mindre grad.
Det är naturligtvis bra om alkoholhandeln kommer tillbaka till Systembolaget istället för att inköpen sker svart eller utomlands. Det är förutsättning för att konsumtionsmönstren skall kunna påverkas. Därför är det bra med en spritskattesänkning.
Skattesänkningen är påtvingad av yttre omständigheter - lägre skatt i de flesta av våra grannländer. Härstedt rekommenderar också en större samverkan med i Norden och med de baltiska länderna. Det är en avgörande fråga för att en ny politik skall kunna vara effektiv. Vi kan bland annat lära oss lämpliga metoder för hantering av försäljning av varandra. Samverkar vi går det också att undvika priskonkurrens, så kallade spritrallyn, mellan länderna. Regeringen har en skyldighet att verka både utanför och inom EU:s ramverk för att motverka priskonkurrens och smuggling.
Delbetänkandet verkar främst vara inriktat mot att bevara Systembolagets ställning. Betänkandet är inte tillräckligt djärvt eller omfattande för att bli en motor i omdaning av vår alkoholkultur. Det tar till exempel inte upp öl och vin som ett alternativ till spritkonsumtion. Skatten på öl och vin borde justeras ned till en nivå där de alltid framstår som prismässigt fördelaktiga alternativ till sprit. Dessutom bör spritskattesänkningen inte gälla för alkoläsk som riskerar att locka yngre konsumenter till spritkonsumtion.
Öl och vin kan, precis som sprit, vara mycket skadligt för kroppen. Det är dock värre om nya konsumenter vänjer sig vid att dricka sprit som ger ett snabbare rus och en mer okontrollerad berusning. En intressant komplikation med Härstedts förslag är att konsumenter som föredrar vin och öl inte får ut något av den föreslagna sänkningen. Har dessa konsumenter möjlighet kommer de därför fortsätta att köpa billigare i utlandet. Då har utredaren misslyckats med sitt syfte.
Det är också olyckligt om ingen hänsyn tas till svenska ölbryggerier. Om ölskatten inte ändras finns det en överhängande risk att utländska producenter vinner marknadsandelar på bekostnad av svenskt öl. En annan effekt är att man kommer att kunna köpa svenskt öl billigare i utlandet precis som man redan idag kan köpa svensk sprit billigare utomlands. Genom att sänka skatten på öl värnar vi om den svenska bryggerinäringen -- och det finns större möjligheter att behålla en aktör med vilken staten kan driva gemensamma alkoholpolitiska kampanjer. Det skulle göra det lättare att verka för vanor som gynnar drycker med lägre alkoholhalt än sprit. Utländska ölproducenter är antagligen inte lika intresserade av gemensamt ansvar för konsumtionen.
Det är förvisso bra att utredningen inte blundar för dagens situation kring införsel, men den är trots detta en besvikelse i alkoholpolitiskt hänseende eftersom den endast fokuserar på dagsaktuella problem som smuggling och förlorade marknadsandelar. Förhoppningsvis sätter regeringen folkhälsan i centrum och verkar även för en förändrad alkoholkultur.