Fler feta östgötar får möjligheten till magsäckskirurgi, berättade Corren i går. Förut krävdes ett BMI, body mass index, på 40 (extrem fetma) och nu räcker det med BMI 35 (svår fetma) för att få bli opererad.
Fetmakirurgin, där man kopplar bort eller "avleder" delar av magsäck och tunntarm, har visat sig väldigt effektiv jämfört med alla andra behandlingsmetoder mot fetma. Eftersom fetma är handikappande och ofta leder till farliga följdsjukdomar är det därför riktigt och rationellt att låta fler få magsäcksoperation.
Men det finns invändningar.
Vårdens resurser är begränsade. Pengarna räcker inte till allt och prioriteringar görs hela tiden, oavsett om det sker öppet eller dolt för allmänheten. Kostnaden för behandlingar som fetmakirurgi eller konstgjord befruktning för ofrivilligt barnlösa kommer alltid att ställas mot cancerbehandlingar, hjärtkirurgi och annat.
Just fetmaoperationerna kan dock försvaras med att de 75 000 kronor som ingreppet kostar tjänas in när patienten går ned i vikt och vården slipper kostnaderna som fetmans följdsjukdomar annars troligen skulle ha orsakat.
Den andra invändningen mot fetmaoperationer handlar om risken för ett "sluttande plan". Viktkravet för att få en operation har som sagt nyligen sänkts från BMI 40 till BMI 35. Nu höjs läkarröster för att sänka viktkravet ytterligare, till BMI 30. Samtidigt pratar människor med ett BMI under 25 om sin "övervikt", trots att kilona de vill bli av med inte anses som någon medicinsk övervikt - det handlar om en självupplevd, estetisk övervikt.
Risken finns att det vi uppfattar som normalvikt blir lägre, samtidigt som operationsvägen till denna normalvikt blir allt vanligare och mera utbredd om BMI-kraven sänks steg för steg. Om fetmakirurgi erbjuds vid BMI 25 skulle en 170 cm lång person som väger 72 kilo kunna hamna under kniven.
Visst, det är en skräckbild, men när det gäller övervikt och fetma är överdrivna tongångar legio.
Kampen mot övervikt får ofta något religiöst över sig. Olika läror har sina anhängare som är övertygade om att just deras diet är den enda vägen till normalvikt. Om uppfattningen att magsäckskirurgi är den enda vägen även för lindrigt överviktiga får lika många och trogna anhängare som till exempel "Atkins" och "GI", så ser framtiden snurrig ut.
Ett samhälle där vi äter för mycket och fel, där vi rör oss på tok för litet, och där detta leder till att den skattefinansierade vården ska operera bort en del av matsmältningssystemet på allt fler - det samhället är inte hälsosamt.
Vården ska erbjuda fetmakirurgi till dem som lider av svår fetma, där andra metoder inte är effektiva. Det stora flertalet, som lider av lindrigare fetma eller övervikt, får klara sig med de gamla sanningarna om nyttigare mat och mer motion.
En utveckling mot magsäckskirurgi för alla som vill gå ned några kilon vore helt fel. Det är trist att banta - men det ger ingen självklar rätt till skattefinansierade operationer.