Datainspektionen gör tummen ned till regeringens fildelningslag. I remissyttrandet framgår att förslaget - som ska underlätta för upphovsrättsinnehavare inom film- och musikbranschen att komma åt fildelare - strider mot svensk lag.
Det Datainspektionen främst vänder sig emot är idén om att internetleverantörer ska bli skyldiga att lämna ut uppgifter om vem som står bakom en IP-adress som har använts vid fildelning.
Det är enligt Datainspektionen inte förenligt med de EG-bestämmelserna om dataskydd eller rätten till skydd av privatlivet som är fastslagen i Europakonventionen - som båda är lag i Sverige.
Dessutom, påpekar Datainspektionen, har EU:s generaladvokat i ett pågående ärende redan slagit fast att utlämnande av personuppgifter på det sättet som regeringen föreslår kräver en ändring av bestämmelserna om dataskydd.
I dag får privatpersoners trafikuppgifter endast lämnas ut till polis och åklagare.
Regeringen vill med den nya lagen att även de som sitter på upphovsrätten ska få ta del av de här uppgifterna. På så sätt kan de lättare sätta dit de som olagligt sprider deras alster på nätet.
Utgångspunkten är att värna upphovsrätten. Men lika viktigt är det för regeringen att stävja fildelningen, som har blivit något av ett olagligt folknöje.
Enligt den senaste undersökningen från SOM-institutet vid Göteborgs universitet - som presenterades i våras - har tre av fyra pojkar mellan 15 och 19 år laddat ned en film fån nätet det senaste året. Och en stor del av nedladdningarna görs via illegal fildelning.
Fildelning är alltså ett stort och växande fenomen. Och det är naturligtvis inte rimligt att stora delar av den yngre befolkningen systematiskt åsidosätter lagar och regler. Lika orimligt är det att de som skapar och säljer film och musik inte får betalt för sina produkter.
Dessutom måste man fråga sig om det verkligen är önskvärt att ge privata företag som film- och skivbolag samma myndighetsstatus som polis och åklagare?
I en rättsstat ska ju myndighetsutövningen ske utan godtycke. Men går det att undvika när privata intressen tar över? Och vad händer med den personliga integriteten?
Därtill hamnar internetleverantörerna i en knepig sits om de tvingas lämna ut uppgifter om sina kunder till film- eller skivbolag när de begär det.
Ambitionen att ta itu med den utbredda olagliga fildelningen är det inget fel på. Däremot finns anledning att ifrågasätta varför regeringen väljer att tillmötesgå film- och musikbranschens krav.
Fler skulle förmodligen välja att betala för film och musik på nätet om priserna var lägre. Större inslag av sponsring på de sajter som säljer film och musik skulle sannolikt leda till mer lagligt gratismaterial.
Jakten på fildelarna ska därför inte föras med metoder som inkräktar på rättssäkerheten, vilket den föreslagna fildelningslagen alltså gör.
Desto viktigare är det att sätta press på dem som har makten över musiken, filmerna, nedladdningssajterna och priserna.