Det är den 23 augusti 2011. Giovanni Colasante, en italiensk familjefar och kommunpolitiker, befinner sig i ett vackert sommarstockholm. Tillsammans med sin familj strosar han runt i Gamla Stan. Klockan närmar sig middagstid. De finner en trivsam restaurang där de tänker slå sig ned för kvällen. Men deras tolvårige son stretar och bråkar. Han vägrar helt sonika att gå in på restaurangen. Fadern ger sonen en lätt örfil för att få honom att förstå att han bör lyda sin far. Plötsligt tillkallas polis och den italienska familjefadern får tillbringa flera dagar häktad i svenskt fängelse, enbart för att han försökte uppfostra sin son.
I så pass banala ordalag kan barnmisshandel beskrivas i ett land, i detta fall Italien, som fortfarande tillåter barnaga. Denna händelse väckte ramaskri, i såväl Italien som Sverige. Vad som var ett klart fall av barnmisshandel i Sverige sågs i Italien som en faders självklara rätt att uppfostra sin son. Fallet visar på den diametralt skilda syn som finns mellan olika EU-länder när det gäller barns rättigheter. Barnaga är fortfarande tillåtet i elva av tjugosju EU-länder. Det är elva länder för mycket.
Sverige var en pionjär när det gällde att skydda barns rättigheter. Vi förbjöd barnaga redan 1979, som första land i världen. Debatten inför beslutet var brännhet. Hur skulle man kunna uppfostra barn till laglydiga samhällsmedborgare ifall man inte fick slå dem? Drygt fyrtio år senare har vi fått vårt facit: det går alldeles utmärkt att uppfostra barn utan att ta till våld. Tyvärr debatteras förekomsten av barnaga alltför sällan i många europeiska länder. I vissa länder ifrågasätts det inte ens. Det är socialt accepterat att man ska få slå sina barn i uppfostringssyfte.
Barnaga är en skamlig rest från ett samhälle där såväl hustrumisshandel som våldtäkt inom äktenskapet var accepterat. Det som skedde inom hemmets fyra väggar var familjens sak, och det hade ingen annan något att göra med. Vi borde ha kommit betydligt längre i dag. Men i länder såsom Frankrike och Italien lever fortfarande detta arv kvar. Trots att små människors rättigheter bör väga precis lika tungt som stora människors. Det bristande skyddet för barns rättigheter får absurda konsekvenser. Det gör det olagligt att slå en fullvuxen karl, men fullt tillåtet att smälla till en femårig flicka.
I dag arrangerar Rädda Barnen en konferens i Bryssel. EU-minister Birgitta Ohlsson skriver i Expressen (19/2) att hon kommer att framföra förslaget att alla EU-medlemmar bör införa lagstiftning mot barnaga. Det kommer med största säkerhet väcka ilska bland många av EU:s mäktiga medlemsländer. Men det är dags att de länder som tillåter barnaga själva får sig en ordentlig uppruskning. Barns rätt till kroppslig integretitet måste gå före förälderns rätt att uppfostra sitt barn med våld.