När Sten Tolgfors i går avgick som försvarsminister menade många att han gjorde det av lojalitet med regeringen. Det var också lojalitet som fick honom att säga ja till posten 2007, när Mikael Odenberg avgick i protest mot försvarsnedskärningar.
Sten Tolgfors har varit en lojal utförare av Anders Borgs besparingar. Troligen för lojal - Riksrevisionen visade nyligen att många nedskärningsbeslut fattades på alltför klent underlag, och många avbrutna projekt har tagits upp igen.
Tolgfors har också genomfört stora förändringar av det svenska försvaret. Värnplikten har avskaffats och ersatts av anställda soldater, och alliansfriheten har avvecklats och ersatts av solidaritetsförklaringen; Sverige bygger säkerheten tillsammans med andra länder.
Ändå är det Saudiaffären alla pratar om. Sten Tolgfors får symbolisera Saudiaffären, och när han nu avgår tycks många tro att skandalen är över.
Det är fel. Saudiaffären är inte en persons verk, utan som Corren har skrivit tidigare (14/3) sannolikt en konsekvens av att både tidigare S-regeringar och nuvarande regering velat hjälpa den inhemska försvarsindustrin. Sverige har en försvarsindustri i världsklass, men är utestängda från många affärer eftersom vi står utanför Nato. Därför är det kanske inte konstigt att det då och då avslöjas att Sverige sålt vapen eller bidragit med konsulterande hjälp till länder som varken är demokratier eller respekterar mänskliga rättigheter. Det krockar dock hårt med den svenska självbilden och de officiellt uttalade värderingarna.
Saudiaffären försvinner inte för att Tolgfors avgår. Det finns ett avtal med Saudiarabien som måste hanteras på det ena eller andra sättet. Olika aspekter av affären och mediebevakningen granskas dessutom av konstitutionsutskottet, åklagare och justitiekanslern. Med tanke på att det sannolikt är den svenska försvarsindustrins trängda läge som bäddat för Saudiaffären följs förhoppningsvis granskningarna av en diskussion om försvarsindustrins förutsättningar och villkor.
När Tolgfors kommenterade sin egen avgång vid en presskonferens i går var han väldigt känslosam. Genast ifrågasattes hans uppriktighet, känslosamheten tolkades som en pr-strategi. Men egentligen kvittar det vilket. Tolgfors kritiserar mediedrevet för hur det påverkat hans små barn, men man kan också konstatera att mediedrev leder till personfixering i stället för sakdiskussion. Annars skulle ingen dra slutsatsen att Saudiaffären är "hanterad" i och med Tolgfors avgång.
Och reservofficeren och majoren Mikael Odenberg var säkert mer medveten än vapenvägraren Tolgfors om att unga soldater dör och skadas på utlandsuppdrag, men just denna känslighet kan faktiskt ha varit en tillgång under Tolgfors tid som försvarsminister. Den skepsis som många inom försvaret kände inför Tolgfors när han tillträdde tycks han ha övervunnit, och det kan bero på hans engagemang i de soldater som har dött eller skadats i rikets tjänst.