Enligt opinionsinstitutet Skop kan 23 procent tänka sig att rösta på ett feministparti. Och de flesta av dessa väljare kommer som väntat från de yttersta vänsterpartierna, vänstern och miljöpartiet.
Däremot är det möjligen något mer överraskande att stödet för ett feministiskt parti sjunker högst betydligt om detta parti skulle ledas av Gudrun Schyman. Då rasar andelen potentiella väljare från 23 till 16 procent.
Tanken med det feministiska partiet är tydligen -- enligt läckor i medierna -- att det skall vara tvärpolitiskt, det vill säga ett parti för alla från vänster till höger.
Det är klart att den profilen inte blir särskilt övertygande om det nya partiet leds av den förra vänsterledaren, låt vara att Schyman numera betecknande nog försöker distansera sig från vänster-högerdimensionen.
Men det stora problemet med Gudrun Schyman i detta sammanhang är ändå inte att hon är före detta vänster. Det är inte förklaringen till differenserna i Skops undersökning.
Eftersom det stora flertalet väljare som kan tänka sig att rösta feministiskt är vänster- och miljöpartister, borde inte stödet rasa om partiet leds av Schyman.
Det tyder på att det i stället handlar om ett svagt förtroende för Gudrun Schyman som person. Förra vänsterledarens skatteaffärer har inte glömts bort. Hennes försök att använda feminismen som personlig, politisk hävstång är alltför genomskinligt.
Schymans storhet är överskattad, mest naturligtvis av henne själv.