Gudrun Schyman är inte given som ledare för ett feministparti. Ebba Witt-Brattström, professor i litteraturvetenskap och en av initiativtagarna till de pågående samtalen om bildandet av det nya, "antipatriarkala" partiet, uttalar sig emot Schymans eventuella partiledarskap.
"Ett feministiskt parti som inte skall ses som enbart en fraktionering av vänsterpartiet måste ha en ledning med också en annan bakgrund. Annars talar vi om ett femprocentsparti", förklarar Witt-Brattström.
Ebba Witt-Brattström tror att feministpartiet har en potential på upp till femton procent. Att det mycket väl kan komma att hamna på en sådan nivå framgår av en i och för sig helt ovetenskaplig opinionspejling på Aftonbladets nät-sida. Där svarade sjutton procent att de kunde tänka sig att rösta på feministpartiet. I en liknande omröstning i våras fick också junilistan, som då knappt märktes i de riktiga opinionsundersökningarna, händelsevis stöd av en lika stor andel. Så det är möjligen ett omen.
Men motståndet mot Gudrun Schyman blottlägger den ideologiska spänningen i det feministiska partiprojektet. Debattören Maria-Pia Boëthius ser för sin del inte att det skulle vara ett handikapp att ha Schyman som ledare. Hon menar att Schyman de senaste åren ändå alltid gått sin egen väg, och att hennes gamla partistämpel därför inte är någon belastning.
Feministpartisterna är sprungna ur en "fin" salongsvänster (som även Schyman i högsta grad tillhör), men vill samtidigt distansera sig från vänstern i bred mening för att nå också andra väljarkategorier. Det blir en svår balansgång, med eller utan Gudrun Schyman som partiledare. Partiet riskerar att bli alltför medelklassigt elegant för att passa lågbetalda undersköterskor, och alltför rödvinsradikalt för att locka borgerliga.