Sverigedemokraternas strävan att tvätta av sig rasiststämpeln och bli ett anständigt parti präglar handlingarna inför deras landsdagar nästa helg. De främlingsfientliga och rasistiska rötterna från Vit makt-rörelsen och Bevara Sverige Svenskt är nogsamt bortskrubbade i förslaget till nytt principprogram.
Dokumentet är faktiskt även för oss som inte delar SD:s syn på invandringspolitiken en sammanhängande och konsekvent förklaring till varför SD tycker som de gör: Partiet har en socialkonservativ tro på människans behov av sammanhållning, trygghet och stabilitet (här lånar SD oblygt begreppet "folkhem"). En alltför stor invandring av människor från kulturer som ligger långt från den svenska ("mångkultur") hotar detta. SD är inte emot all invandring, men den ska vara "på rätt nivå och av rätt karaktär", och invandrare ska assimileras. Principprogrammet menar att SD:s nationalism är "öppen och ickerasistisk", eftersom människor från andra länder kan bli svenskar genom assimilering.
Ingen rasism alltså, snarare en rädsla för att mångkultur och stor invandring hotar det folkhem som SD drömmer om.
"I motionerna visar nog rasisterna sitt sanna, fula tryne", tänker den luttrade. Men det gör de inte.
Motionsdokumentet är på 79 sidor och först på sidan 77 finns en väntad formulering. "Islam med sina moskéer" kommer att ta över "kampen om själarna", varnar motionären, som vill se SD:s kyrkliga intressegrupp kraftsamla.
Har SD verkligen rensat bort rasismen, eller har de Sveriges hårdaste partipiska? Faktum är att av landets åtta riksdagspartier tillämpar sex fri motionsrätt till högsta beslutande organet för alla partimedlemmar. Bara SD och S har en förhandsfiltrering; SD genom att motioner måste ha stöd av ombud, kommunförening eller distrikt för att läggas fram på landsdagarna, S genom att arbetarekommunerna kan stoppa enskilda medlemmars motioner.
Men frånvaron av främlingsfientliga SD-motioner kan förstås också handla om att medlemmarna är nöjda med partiets invandrings- och integrationspolitik.
Alla motionerna om SD:s inre liv talar för det senare. Av knappt 60 motioner handlar hälften om partiets stadgar, nomineringsprocesser och hur man ska hantera medlemsavgifter och partibidrag, och här tycks ingen censurering ha skett: "Detta ser vi som diktatur" (om partiorganisationen), "väldigt lätt att genom kupper, mutor och intriger skaffa sig fördelar vid val" (om nomineringsprocessen), "fotfolket arbetar gratis medan partitoppen göder sig själv" (om partiets pengar).
Kanske är motionerna symtomatiska för ett ungt populistparti som nyss tagit sig in i finrummet. Medlemmarna är nöjda med hur partiledningen driver grundfrågan invandringen och strategin att i övriga frågor blanda valvinnande höger- och vänsterperspektiv. Men medlemmarna är mycket oroliga för att SD ska bli som de uppfattar andra partier; toppstyrda och med en välavlönad partielit som lever långt från medlemmarnas verklighet.