Samma överdrivna siffror om invandringens kostnader, med andra ord. Skalin och Co verkar dock ha tagit åt sig lite av den kritik som bland andra finansminister Anders Borg och nationalekonomen Jan Ekberg framfört gällande SD:s beräknade besparingar på anhörig- och asylinvandring (som enligt SD:s mening kan minska med 90 procent på fyra år!) samt hur stor arbetslösheten är hos nyanlända invandrare - samtidigt som SD anklagar invandrarna för att tränga undan svenskar på arbetsmarknaden. SD har nämligen bett riksdagens utredningstjänst att titta över siffrorna och i gårdagens budgetförslag har partiet backat från sina prognoser för 2012 och nämner enbart 2011. Men i stort sett ska samtliga utgiftsposter finansieras av en enda intäkt - besparingar från "den kostsamma invandringspolitiken".
Det håller helt enkelt inte. Å andra sidan är inte SD i den positionen att partiet behöver bekymra sig så mycket över statsfinansernas plus och minus. Det är inte förslag på starka ekonomiska reformer som SD vinner väljare på. Det är ett enfrågeparti som, oavsett vilket område som diskuteras, alltid landar i samma politiska fråga.
Det enorma pressuppbåd som SD samlade innan och direkt efter valet har definitivt glesnat och när partiet nu är inne i riksdagsruljansen väcker det inte samma intresse. Under budgetdebatten gjorde Johnny Skalin ett skakigt anförande som fullständigt pulveriserades av övriga partier som samtliga begärde replik. Sedan dess har det varit rätt tyst om SD:s göromål.
Upplösandet av det rödgröna samarbetet förminskar också SD:s tänkta inflytande i riksdagen eftersom partiet inte längre kan sägas vara tungan på vågen mellan två block. Nu kan alliansen söka stöd hos endera Socialdemokraterna eller Miljöpartiet (eller båda) i olika frågor, och S och MP behöver i sin tur inte bekymra sig om lojaliteten till varandra eller Lars Ohly. Därmed torde minsta förhoppning hos sverigedemokrater om att Fredrik Reinfeldt eller Mona Sahlin skulle ändra sig och söka stöd hos dem för att få igenom något eller några förslag vara bortblåst.
Inte många rader i nyhetsrapporteringen ägnades åt SD:s budgetpresentation. Det fick däremot beskedet att Jimmie Åkesson, till skillnad från riksdagens övriga sju partiledare, inte är inbjuden till årets Nobelfest. Anledningen är att det som SD står för strider mot Nobels anda, enligt Michael Sohlman, vd Nobelstiftelsen. Åkesson säger sig vara "förvånad över att man tar ett så tydligt ställningstagande" men konstaterar att han har viktigare saker för sig som politiker än att gå på Nobelfesten. Åkesson tackar dock säkerligen för uppmärksamheten som passar in i bilden av SD som självutnämnt offer för det politiska etablissemanget.