För om man samtidigt tar del av den andra debatten, den som förs på olika nätforum, blir bilden en annan. Där finns rädda människor, som verkligen tror att ett religionskrig väntar Sverige, och som tycker att Åkesson "säger sanningen". Ju högre vi proffstyckare ryter att Jimmie Åkesson är en ljugande rasist, desto mer övertygade blir de rädda att han har avslöjat en hemsk sanning.
Det kan de bli, eftersom den generaliserande artikeln inte är så rakt igenom lögnaktig som den beskrivits. När Åkesson skriver att de muslimska fundamentalisterna blir fler spekulerar han, men vi vet att det finns radikala islamister i Sverige. De är sannolikt inte många, och Säpo har förhoppningsvis god koll på dem, men det går inte att förneka att de finns. Vi bör i stället påpeka att den stora majoriteten muslimer i Sverige varken drömmer om sharia eller jihad.
Helt sant är att konstnären Lars Vilks utsattes för dödshot när han gjorde satirbilder med profeten. Det är oacceptabelt och ska fördömas, men är inte unikt för islam. Fotografen Elisabeth Ohlson Wallin mordhotades när hon framställde Jesus som homosexuell. Religiösa försök att inskränka yttrandefriheten ska alltid kritiseras, oavsett om de kommer från muslimer eller andra.
Men detta försvinner i tävlingen "vem kan mest kraftfullt kalla Jimmie Åkesson för lögnare", och då stärks de rädda i sin övertygelse om att "etablissemanget" försöker hemlighålla något. Dessutom blir det ingen debatt om att många fenomen som Åkesson tar upp i debattartikeln är irrelevanta i sammanhanget. För den som fruktar religionskrig kan väl ändå inte grunda rädslan på att det går att köpa halalkött på Willys? Och om separata badtider för män och kvinnor är ett hot, varför hördes inga protester när tjejgymmet Athena öppnade i Norrköping på 80-talet? Och när skolavslutningar med psalmsång i kyrkan stoppas, beror det på krav från muslimer eller en ängslig rektor?
Islamofobi är ett ord som ofta missbrukas för att svärta ned personer som slåss mot hedersförtryck eller radikal islamism. Men de rädda personerna som skriver på nätet att Jimmie Åkesson har rätt, de lider verkligen av islamofobi. Deras rädsla är irrationell och försvinner inte med utskällningar och fördömanden. Däremot kanske den kan försvinna om den bemöts lugnt och sakligt med fakta och argument.
Men då måste debatten förändras. SD kan inte vara ett verktyg som politiker använder för att "bruna ned" varandra och som debattörer råskäller på för att visa vilka fina antirasister de själva är. Om vi verkligen vill hålla SD utanför riksdagen ska vi bemöta dem lugnt och sakligt, erkänna när de faktiskt har rätt och visa när de har fel. Det ger inga poäng hos alla som avskyr SD, men det är nog enda sättet att få potentiella SD-väljare att tänka om.