Där skriver Åkesson att det växande antalet muslimer i Sverige är det största utländska hotet sedan andra världskriget och att han ska göra allt som står i sin makt för att vända trenden.
Förutom att merparten av de exempel han använder för att illustrera vari hotet består inte har något med verkligheten att göra så är frågan vilken makt SD kommer att få om partiet hamnar i riksdagen efter nästa års val. En annan oundviklig fråga efter Åkessons obehagliga drapa är hur Aftonbladet egentligen resonerade när man publicerade den.
Aftonbladet gick nyligen ut med att man inte tänker ta in annonser från SD. Tidningen vill inte stå anings- och hållningslös inför att ett främlingsfientligt parti kan vara på väg in i riksdagen. Däremot ska man fortsätta den redaktionella granskningen och publicera debattartiklar från SD och dess företrädare. I alla fall så länge de håller sig inom juridikens och pressetikens ramar.
Men Åkessons artikel är full av osanna och svepande påståenden. Det finns inga belägg för att muslimer är överrepresenterade i statistiken över våldtäktsmän. Eller att fundamentalism och islamistisk radikalisering ökar i Sverige. Eller att det svenska samhället skulle ha påverkats mer av islam än islam av det svenska samhället.
Det Åkesson gör är inget annat än att hetsa mot muslimer och spä på fördomar, hat och rädsla. Ur det perspektivet är Aftonbladets publicering obegriplig.
Artikeln har fått stor uppmärksamhet. Ledarna för samtliga riksdagspartier fördömer den och SD för att göra skillnad på folk och folk. Röster hörs från olika håll om att partierna måste agera gemensamt för att begränsa SD:s inflytande om partiet får över fyra procent av rösterna i valet nästa år. Om det blir som SD vill - att vare sig de rödgröna eller de borgerliga får egen majoritet och SD blir vågmästare - uppmanas de etablerade partierna att söka en lösning över blockgränserna. Till exempel att ett eller flera borgerliga partier regerar med de rödgröna. Eller att Miljöpartiet regerar med de borgerliga.
Det vore att ge SD omotiverat stor makt.
Vi vet inte om SD kommer in i riksdagen förrän på valdagen. Även om partiet vädrar morgonluft just nu så är riksdagsplatsen långt ifrån säkrad. Höstens EU-val var som bekant ingen större framgång. Men även om partiet skulle hamna över riksdagsspärren är det ändå inte motiverat att rita om den politiska kartan. Den överväldigande majoriteten av svenskarna kommer att ha röstat på något av de andra partierna och deras vilja ska givetvis vara politikernas lag.
Debatten om viktiga samhällsfrågor riskerar dessutom bli fattigare om de etablerade partierna sätter utfrysningen av SD framför det väljarna vill. Och det i ett läge när grundläggande värderingar som alla människors lika värde är under allvarlig attack - när debatten i själva verket borde gå på högvarv.