Ett märkligt missmod har präglat Alliansen i eftervalsveckan. Låg profil, passivitet, rynkade pannor.
Annat var det för fyra år sedan när inte minst den kontrollerade Fredrik Reinfeldt njöt segerns sötma i all offentlighet. Och visst var det ett märkligt ögonblick i Sveriges politiska historia. En disciplinerad borgerlig allians lyckades, till skillnad från s, skapa en ny vision för framtiden och få folkets stöd.
Men det som skedde i söndags var större. Mycket större.
Alliansen inte bara försvarade sin seger från 2006 utan ökade sin andel av rösterna. Moderaterna till historiska 30 procent. Det var ett kvitto på att den förda politiken, trots ett antal svåra beslut, fått ett folkligt stöd.
Ändå detta missmod.
Naturligtvis beror det på Sverigedemokraterna och det oklara läget i riksdagen.
Jag träffade Per Unckel i veckan, tidigare ledande moderatpolitiker, nu landshövding i Stockholm. Han tycker att situationen överdramatiseras. Sverige har regerats av minoriteter långa perioder under efterkrigstiden. I de allra flesta fall kommer en alliansregering få igenom sina förslag i riksdagen utan problem. Se möjligheterna, inte problemen, menade han. Jag håller med, liksom till exempel DN:s chefredaktör Peter Wolodarski som i tisdagens tidning skrev en krönika med rubriken "Vakna, ni vann!".
Men nog kräver SD:s framgångar eftertanke. Inför valet var taktiken uppenbarligen att ignorera dem och deras frågor. Så kom integrationsfrågorna att få en mycket undanskymd roll. Nu handlar taktiken om att isolera dem som politisk organisation; inte samarbeta med dem, inte föra samtal. Några har gått så långt att de med finter och knep ska utestängas från riksdagens utskott.
Jag tror inte det är rätt väg.
Sverigedemokraterna kan inte hanteras genom angrepp på deras organisation eller organisationens företrädare. Det gör dem bara till martyrer. SD ska bemötas på idéernas arena, genom att vi tar diskussionen om sakfrågorna.
Den brittisk-indiske författaren Kenan Malik skrev i onsdags en artikel om den här frågan på Expressens kultursida. Han jämförde situationen i Sverige med hur brittiska politiker hanterat högerextrema British National party. Malik konstaterar att två fel begåtts. Det ena är att angripa organisationen istället för idén. Det andra felet är att göra de högerextremas idéer till sina egna. Malik ser en liknande risk i Sverige och målar istället upp en annan väg:
"Svenskarnas stora uppgift är att uppmuntra en öppen och ärlig offentlig debatt om invandring, multikulturalism och islam samtidigt som de tillhandahåller ett kraftfullt försvar för omfattande invandring, pluralism och det öppna samhället."
Bättre kan det inte sägas.