Så avslutade statsminister Fredrik Reinfeldt (M) sitt jultal från Skansen 2011. Kanske överraskade det några att statsministern prioriterade en sådan "smal" fråga. Men Reinfeldts fokus ska ses i relation till den pågående moderata satsningen mot våld i nära relationer - som inte är ett så "smalt" problem som man först kan tro.
Den stora majoriteten våld i nära relationer handlar om en man som slår en kvinna, men förhållandet kan också vara det motsatta liksom att våld förekommer bland samkönade par. Dessutom finns ofta barn med i bilden.
Den 17 februari i år knivmördades en 39-årig kvinna i Malmö av sin före detta sambo framför ögonen på deras två barn. Mannen var dömd till ett års fängelse för tidigare våld mot kvinnan, men var av okänd anledning släppt på fri fot. Situationen benämndes som en "tragisk familjeangelägenhet".
Nyligen släppte artisten Javiera boken Clownen gråter (Norlén & Slottner) där hon beskriver hur hon fysiskt och psykiskt bröts ned av en man hon misstog för sitt livs kärlek. På sin egen fråga om varför det är så svårt för misshandlade kvinnor att få hjälp, svarar Javiera att offret lätt faller mellan olika myndighetsstolar då samverkan dem emellan inte alls fungerar på önskvärt sätt (Nyhetsmorgon 4/3).
Det är viktigt att politikerna tar problemet på allvar och instiftar lagar så att möjligheterna att bekämpa våldet inte inskränks på det planet. Men vad gäller samordningen mellan aktörer kan politikerna inte göra så mycket mer än att uppmana till sådan.
Moderaterna gör dock ett försök i sitt "projekt" Vem ska tro på mig? där 50 förslagspunkter mot våld i nära relationer levereras. Ett av de mer konkreta är fler så kallade relationsvåldscentra, där den våldsdrabbade under ett och samma tak ska kunna träffa polis, rättsmedicinare och kommunal personal. Det skulle underlätta för både offret och aktörernas samverkan.
Men hur svåråtkomligt problemet är syns också i Moderaternas 50-punktsprojekt. Kring vissa förslag kan en doft av desperation anas (kanske för att uppnå just 50?), som det att polismyndigheter skulle få en "resultatpeng" beroende på hur många fall av relationsvåld som de klarar upp. Varje enskilt fall är unikt och måste bemötas på ett professionellt sätt utifrån offrets situation. Det är inte en politisk uppgift att sätta ett pris på. Det viktigaste, som politiker, tjänstemän och före detta brottsoffer är överens om, är att de lagar som finns faktiskt utnyttjas och efterlevs.
Förra året mördades 17 kvinnor av en närstående man, och över 25 000 misshandelsfall av kvinnor anmäldes till polisen. Och då är det långt ifrån alla som tar steget och anmäler. Det finns mycket kvar att göra, som sagt var. Det man som medmänniska kan göra är att våga lägga näsan i blöt och fråga: Hur är det?