Regeringen tillsätter en utredning av villkoren för Sveriges Television och Sveriges Radio. Det har redan väckt förstämning.
Men kulturminister Lena Adelsohn Liljeroth (m) är trovärdig när hon säger att det inte finns någon "dold agenda". Utgångspunkten är att public service ska utvecklas, inte avvecklas.
Sveriges Television bör inte vara en helig ko. Det är uppdraget i allmänhetens tjänst som till varje pris måste värnas, inte formerna i sig.
Mediernas verklighet förändras i snabb takt. Allt fler får tillgång till fler kanaler. Övergången till marksänd digital-tv är ett stort kliv i den riktningen. Utvecklingen på internet, med poddradio och webb-tv, är bara i sin linda.
Slaget om framtiden har SVT förmodligen redan förlorat. År 1994 ägnades 54 procent av tittartiden åt SVT1 och SVT2. År 2006 var motsvarande andel 36 procent. De unga visar ännu mindre intresse för SVT:s utbud.
För att möta den utvecklingen har ledningen nyligen skurit ner på samhällsbevakningen. Flera kvalitetsprogram som Faktum, Konflikt och Dokument utifrån lades ner.
Är det rätt strategi för framtiden?
Samtidigt som SVT har krympt i tittarsiffror har man växt på bredden. Det som förut var två kanaler har utökats med SVT 24 och Barn- och Kunskapskanalen. Hur många har ens hört talas om kanalen SVT Europa? Men den finns. Och den kostar pengar.
Är den utvecklingen hållbar på sikt?
Den nya tekniken väcker också frågor om licensfinansieringen. Den som ser SVT:s inslag på sin dator behöver inte betala licensen. Men det måste den som har en tv-apparat - även om man bara ser på kommersiella kanaler.
Logiskt?
Att Adelsohn Liljeroth vill se över finansieringen, men med utgångspunkten att public service ska garanteras oberoende, är utmärkt.
Det tydligaste kravet i direktiven till utredaren är att varje program i SVT bör leva upp till den kvalitet som förväntas av public service. I dag gäller kvalitetskraven helheten i utbudet.
Debatten om vad SVT bör satsa på är viktig. Lättare underhållning som Allsång på Skansen och Så ska det låta får nästan lika stort utrymme i SVT som hos konkurrenterna.
Senast väckte det diskussion när en reporter för humorprogrammet Ballar av stål sprutade vatten på statsminister Fredrik Reinfeldt vid en filmpremiär. Utan att förstora upp den händelsen är det ändå lätt att förstå att många känner sig frågande inför vad SVT lägger licenspengarna på. Risken finns att allmänhetens förtroende för public service urholkas.
SVT har länge satsat på maximal bredd, med bibehållen kvalitet. Tittarsiffrorna sjunker. Är det möjligt att fortsätta på den vägen när konkurrensen hela tiden ökar?
Låt regeringens utredare granska situationen med öppna ögon. Kanske måste public service i framtiden göra tydligare prioriteringar av det som är kärnan: Att erbjuda det som kommersiell tv inte kan göra lika bra eller bättre.