Göran Persson skrev in Ostlänken i flera infrastrukturplaner när han var statsminister. Men 2004 utmanade dåvarande Saabägaren General Motors (GM) Tyskland och Sverige om vilket land som kunde erbjuda de bästa villkoren för tillverkningen av Saab 9-5. Göran Persson storsatsade på motorväg och dubbeljärnväg mellan Trollhättan och Göteborg för att vinna biltillverkningen, och andra infrastrukturprojekt fick stå tillbaka.
Skattebetalarna får ta smällen när staten ska rädda industrier, på flera sätt. Skattemedel används när väg och järnväg byggs eller när staten som borgenär måste betala för lån. Skattebetalarna missar det som pengarna kunde ha gått till i stället: En Ostlänk eller ett antal lärare och sjuksköterskor till exempel.
När Saab nu vacklar vid konkursens brant är det viktigt att minnas. Skattebetalarna har fått rycka ut flera gånger, och Saab har inte gått bra på många år. Att beskriva biltillverkaren som en guldkalv som regeringen borde rädda under en tillfällig svacka är felaktigt.
Alliansregeringen har balanserat på slak lina med Saab sedan finanskrisen och trots ett bra jobb är många missnöjda. Planekonomiska folkhemsnostalgiker tycker att staten borde ha köpt Saab av GM, och nyliberala anhängare av kreativ förstörelse tycker att borgensåtagandet var en smygsocialistisk "bailout".
Men den här gången ligger inte bollen hos regeringen. Saab har akuta likviditetsproblem, flera underleverantörer har ställt in leveranserna och produktionen i Trollhättan har stått stilla sedan den 6 april. För att få in likviditet vill ägaren Spyker sälja fabriken i Trollhättan till den ryske finansmannen Vladimir Antonov, som sedan ska hyra ut lokalerna till Saab.
Men eftersom fabriken står som säkerhet för en del av Saabs lån hos EIB (Europeiska investeringsbanken) måste dessa lån omförhandlas. Regeringen som genom Riksgälden är borgenär för lånen är positiv till Antonovaffären, och träffade i går ryssen för en så kallad ägarprövning.
EIB själva ska däremot enligt medieuppgifter ställa så tuffa krav att det kan putta Saab över konkursbranten. Dessutom måste Antonovaffären godkännas av förra Saabägaren GM.
Läget är mycket kritiskt, och även om affären skulle godkännas av alla inblandade parter betyder det inte att konkurshotet är utraderat. Med Antonovs pengar kan Saab betala underleverantörer och personal ett litet tag, men för långsiktig överlevnad måste biltillverkaren få snurr på försäljningen och utveckla nya modeller.
Kanske kommer Saab att resa sig på tio även denna gång. Men om biltillverkningen i Trollhättan ska upphöra vore det rätt tidpunkt nu. Konjunkturen är så god att de anställda hyfsat lätt borde hitta nya jobb, och underleverantörerna nya kunder. Om skattemedel håller liv i Saab ytterligare en tid, och nästa kris sker under en lågkonjunktur, blir det svårare för alla berörda att hitta ny försörjning.