Så har det hänt. Det som ingen riktigt trodde skulle ske. Linköping spöade guldtippade Färjestad i semin och är nu i SM-final i hockey. Om det blir Modo eller HV 71 som blir motståndare i guldstriden vet vi först om ett par dagar.
För Linköpings del, liksom för alla städer som har ett framgångsrikt lag i hockey, fotboll, bandy, handboll eller någon annan sport, är LHC:s finalplats oerhört glädjande - och viktig.
Det sätter Linköping på kartan. Och en finalplats i en av de absolut populäraste sporterna roar och engagerar, också dem som vanligtvis inte bryr sig om hockey. Även stadens krogägare har sannolikt tjänat en hacka på att det har gått bra för LHC. De pubar på Ågatan som i torsdags kväll sände den sista semifinalen på storbilds-tv var proppfulla av öldrickande Linköpingsbor som ville heja på sitt lag.
På bilderna i gårdagens Corren syntes också att glädjen stod högt i tak på OLearys efter segern. Men innan matchen var avgjord var det en nervig tillställning inne på puben. Inget "SM-guld, SM-guld, SM-guld" där inte. Det är något som Färjestads fans däremot har gastat oavbrutet den senaste veckan, även om det gick motigt för laget.
När Färjestad slog in sitt andra mål i tredje perioden blev det plötsligt tyst på OLearys. Trots att Linköping ledde med två mål.
Om man inte tar ut segern i förskott blir man inte heller lika besviken när det inte går som man har tänkt sig och hoppats på. Färjestad och deras fans - "SM-guld, SM-guld, SM-guld" - blev följaktligen mycket besvikna häromkvällen.
Samtidigt ligger det mycket i devisen att om man inte vågar så vinner man inte heller.
Fansen i Linköping har - i alla fall om man jämför med supportrarna i Karlstad - inte vågat hoppas på LHC. Ändå gjorde laget en klart godkänd säsong förra året.
Samma tveksamhet, eller rent av dåliga självförtroende, kan man se inställningen till LHC:s hemarena, Cloetta center. Många var till en början tveksamma till det kostsamma bygget. Och i dag är missnöjet med att arenan inte bär sig själv ekonomiskt utbrett.
Men det har egentligen inget med hockeyn att göra. Snarare är det så att de stora evenemang som det talades om inför arenabygget har uteblivit. Arenabolaget har till exempel fortfarande inte bokat Sveriges största rockband, Kent. Även om målsättningen hela tiden har varit att boka stora svenska och internationella artister.
Återigen kan man göra en parallell till Karlstad och Färjestads hemarena Löfberg Lila Arena. Där har både Dolly Parton och Bob Dylan rockat loss inför storpublik. Men en förutsättning för att artister som Dylan och Parton ska komma till en stad som Karlstad - eller varför inte Linköping? - är givetvis att publiken kommer.
LHC har visat att självförtroende är guld värt.
Linköping har en hel del att lära av ishockeyn. Men också av en stad som Karlstad, där det finns gott om självförtroende och där man inte är rädd för att visa det.