Det har rått förvirring om vem som ska betala operationerna för kvinnor som vill byta ut sina giftiga bröstimplantat. Producenten borde betala, men firman har gått i konkurs. De kliniker som har opererat in implantaten erbjuder kunderna att ta ut dem under lokalbedövning, men den som vill bli sövd och/eller sätta in nya silikoninlägg får betala för det (Rapport 9/1). Innan det beskedet kom krävde Vänsterpartiet - som annars inte brukar jubla över skönhetskirurgi - att skattebetalarna ska betala implantatbytena.
De giftiga silikonbrösten är bara ett exempel på självförvållade vårdkostnader.
Då och då höjs röster för att rökare och storkonsumenter av alkohol borde betala sin egen vård om de drabbas av lungcancer, kol eller leverproblem. Faktum är dock att de delvis redan gör det, genom de höga skatterna på just tobak och alkohol. En del vill applicera denna modell på maten, så att överviktiga betalar en del av sin vård genom höga skatter på fett och socker. Problemet är att det råder oenighet om vilken mat som leder till övervikt, och att det faktiskt finns människor som lider av undervikt och uppmanas av vården att trycka i sig fett och kalorier.
Professor Stig Bengmark skriver i SvD (11/1) att många människor tar stora risker med den egna hälsan och varnar för att "vanliga" sjuka kan få stå tillbaka om den gemensamt finansierade vården ska behandla allt fler självförvållade tillstånd. Han vill se att alla tar ett större personligt ansvar för hälsan, och föreslår att konsumenter av plastikkirurgi och tatueringar, onyttig mat, alkohol och tobak, liksom utövare av avancerad idrott, tecknar försäkringar mot den hälsorisk de utsätter sig för.
Bengmark har en viktig poäng - vi behöver ta ett större personligt ansvar i Sverige, inte bara för hälsan utan för det allra mesta. Men Bengmark blundar för orsaken. Det är ingen slump att vi i Sverige ofta är oansvarigt omedvetna om risker, det är en konsekvens av vår långtgående välfärd. Vi betalar bland de högsta skatterna i världen, och i gengäld betalar vi väldigt litet för välfärdstjänster som vård.
I ett samhälle utan utbyggd välfärd är människor medvetna om behovet av försäkringar, och vet att den som minimerar riskerna (till exempel genom att leva hälsosamt) belönas med en lägre försäkringspremie.
När politiker i Sverige med piskor och morötter ska få medborgarna att leva hälsosammare blir det däremot bara paternalistiskt. Tobaksförbud och "hälsosamtal" för offentliganställda samt flåshurtiga uppmaningar om att motionera och äta sunt framstår som förmynderi - den som följer råden får ju inte sänkt skatt.
Plastikkirurgipatienter kan nog inse värdet i att teckna en försäkring, eftersom de betalar själva ingreppet ur egen ficka. Men ska andra risktagare betala premier så måste skatten sänkas. Man kan inte både ha skyhöga skatter och kräva att människor därutöver betalar för sin egen vård.