Varje år tar drygt 1 400 människor sitt liv i Sverige. Det kan jämföras med att 400 - 500 personer dör i trafiken. Självmord är den vanligaste dödsorsaken för svenska män mellan 15 och 44 år och den näst vanligaste för kvinnor i samma åldersgrupp.
Vägverket vill nu göra det svårare att ta sitt liv genom att sätta upp fler räcken, hjälptelefoner och övervakningskameror på höga broar. Det är ett lovvärt initiativ. Visserligen är det bara 40-50 personer per år som tar sitt liv genom att hoppa från en bro men varje liv som kan räddas är en framgång.
Människor kan gå med självmordstankar under många år så men studier har visat att det ofta är en impuls som får den olycklige att ta steget till handling. Då kan ett broräcke faktiskt rädda liv.
Men naturligtvis går det inte att bygga bort självmorden. Problemet måste angripas vid roten - den psykiska ohälsan. Sedan 1980 har antalet självmord minskat med nästan 40 procent. Enligt Danuta Wasserman - chef för det nationella centrumet för suicidprevention vid Karolinska institutet - kan nedgången till stor del förklaras med ökad kunskap och medvetenhet inom vården om de här frågorna. Ny och mer effektiv psykofarmaka har också bidragit till förbättringen.
Tre av fyra självmord begås av män. Kvinnors självmordsförsök har dock fördubblats de senaste tio åren. Kvinnor uppger dessutom oftare att de mår psykiskt dåligt. Det är främst människor i medelåldern som begår självmord även om det också är i den gruppen som nedgången varit störst sedan 1980-talet.
Avgörande för att samhällets insatser ska lyckas är att djupt förtvivlade och deprimerade människor upptäcks och får hjälp i ett tidigt skede. Här spelar sjukvården en nyckelroll. 90 procent av de som tar sitt liv lider av psykisk störning eller sjukdom, vanligen depression eller ångest. Men för att människor överhuvudtaget ska komma i kontakt med vården krävs ökad samordning med skola, socialtjänst, företagshälsovård och äldreomsorg. Behovet av samarbete mellan myndigheter lyfts särskilt fram i Socialstyrelsens förslag till nationell handlingsplan mot självmord.
I riksdagen finns en bred enighet kring vikten av att motverka psykisk ohälsa och självmord. Till syvende och sist är det dock ute i kommuner och landsting som besluten och prioriteringarna måste tas. Psykiska problem har länge behandlats styvmoderligt i Sverige. De har inte setts som "riktiga" sjukdomar - förhoppningsvis är vi på väg bort från denna felsyn.
Myndigheterna kan helt klart bli bättre på att fånga upp människor i riskzonen. Men vi har alla ett ansvar gentemot våra medmänniskor. Att ha någon att tala med är många gånger den bästa medicinen mot depression och nedstämdhet. Att vuxna män står för en så stor andel av självmorden nog delvis förklaras med att de ofta har färre vänner och - i varje fall traditionellt - har haft svårt att tala om känslor.
Självmordsfrekvensen kan ses som en mätare på ett samhälles hälsa. Att en människa tar sitt liv är hur som helst alltid en tragedi - och allt för ofta följden av att rop på hjälp inte tagits på allvar.