Den 1 juli 2008 röstade riksdagen igenom en välbehövlig reform av det svenska sjukförsäkringssystemet. De skenande förtidspensioneringarna och frikostiga sjukskrivningarna behövde bromsas. Initiativet till utredningen togs av regeringen Persson och landade i regeringen Reinfeldts knä.
Bland annat infördes tidigare och tätare kontroller av arbetsförmågan samt en tidsgräns för hur länge en person kan vara sjukskriven. Det var nödvändigt eftersom tiden som en människa är borta från sitt arbete är av central betydelse för dennes chanser att återvända till arbetsmarknaden.
Men förändringarna blev inte perfekta. I våras kom regeringen med ett antal justeringar. Försäkringskassans möjligheter till individuella bedömningar för undantag efter den bortre tidsgränsen ska utökas. De "nollklassade" utan sjukpenninggrundande inkomst ska också få fortsatt ersättning och inte kunna ställas på bar backe. Förändringarna införs 1 januari 2012.
Men oppositionen var inte nöjd, och efter valet 2010 förändrades förutsättningarna i riksdagen. Den samlade oppositionen körde i somras över alliansen och krävde bland annat att den så kallade 180-dagarsregeln tas bort.
I dag har en person som inte kan utföra sitt arbete rätt till sjukpenning i 90 dagar. Därefter prövas om personen kan utföra något annat arbete hos samma arbetsgivare - om inte får personen fortsatt sjukpenning. Efter 180 dagar har personen rätt till ytterligare sjukpenning om hon inte kan utföra något arbete alls på hela arbetsmarknaden - alternativt bedöms kunna återvända till sin gamla arbetsgivare inom ytterligare ett halvår, eller är så pass sjuk att det är "oskäligt" att bedöma arbetsförmågan över huvud taget.
180-dagarsregeln finns inte med bland regeringens planerade förändringar. I går frågade sig en upprörd opposition om regeringen helt enkelt struntat i riksdagsbeslutet. Svaret från regeringen blev nej, saken har vidarebefordrats till Försäkringskassan för utredning.
Det behövs inte, anser Thomas Eneroth (S) och Erik Almqvist (SD) i socialförsäkringsutskottet, och vill se frågan avgjord innan jul.
Det är kortsiktigt tänkt, av två skäl: Dels är det, precis som socialförsäkringsminister Ulf Kristersson (M) påpekar, viktigt att regelförändringarna blir ordentligt gjorda. Sjukförsäkringssystemet ska vara en stabil grundbult i det svenska trygghetssystemet och inte något som man lättvindigt ruckar på. Dels är systemets tidsgränser viktiga och förhindrar inte individuella prövningar.
Om en person, efter ett halvår, inte bedöms kunna återvända till just sin arbetsplats efter ytterligare ett halvårs sjukskrivning är det varken orimligt eller omänskligt att föreslå ett karriärskifte. Förutsatt alltså att personen inte är så pass sjuk att inget arbete anses skäligt. Så Eneroths exempel på cancersjuka som tvingas säga upp sig, ska enligt reglerna helt enkelt inte förekomma.