Evolutionsläran är inte död. Darwin lever. Mitt ibland oss, här och nu. Budskapet är visserligen mer sofistikerat i dag än på 1800-talet, men den hårda kärnan består: Föraktet för svaghet och skuldbeläggning av den enskilde. Vi märker det i synen på de sjukskrivna och arbetslösa. Ingen intresserar sig för de bakomliggande orsakerna till den enskildes sjukskrivning. Den sjukskrivne är en snyltare som måste klämmas åt. För att inte tala om den arbetslöse. Han eller hon vill inte jobba. Punkt, slut.
Evolutionsläran går hand i hand med marknadsliberalismen. Perspektivet är snävt individualistiskt. Det är den sjukskrivnes fel att att kostnaderna för sjukpenning ökar och tränger undan andra behov. Den arbetslöse har sig själv att skylla. Han eller hon vill ju inte jobba.
Den ideologiska offensiv som rullar fram och förgiftar våra sinnen med passiviserande nervgas är marknadshögerns fortsättning på det krig som startade på 1970-talet. Målet står skrivet i eldskrift: Att rusta ner den gemensamt finans-ierade välfärdsstaten och placera den privata välfärdsmarknaden i dess ställe.
I gårdagens Corren fick vi veta att det ska bli svårare att få sjukpenning i framtiden. "Det är resultatet av den nya synen på sjukförsäkringen som är på väg att ta form i Sverige", hette det. Marknadshögern, den ideologiska arkitekten bakom den nya synen, nickade belåtet vid frukostbordet.
Tidigare ägnades sambandet mellan arbete och sjukskrivningar stort intresse. Socialdemokratiska regeringar ingick en rättfärdighetens allians med facken och insiktsfulla arbetsgivare och lovade kamp mot ohälsan. I dag är sambandet som bortblåst i debatten, trots undersökningar som visar att ohälsan i arbetslivet ligger bakom drygt en tredjedel av de långa sjukskrivningarna. Så skuldbeläggs den enskilde, så odlas föraktet för svaghet.
Visst finns det folk som fuskar. Såna som profiterar på välfärdssystemen. De ska klämmas åt. Självklart. Men inte göras till huvudsak. Det stora problemet är ökningen av de långa sjukskrivningarna. Rehabiliteringsarbetet måste komma i gång (i dag är knappt var tionde långtidssjuk föremål för rehabilitering), på samma gång som företagshälsovården garanteras den status den hade före regeringen Bildts "besparingar". Det kostar pengar, javisst, men är hundratusentals sjukskrivna och långtidsarbetslösa gratis? Och vilken är vitsen med att tvinga de arbetslösa och sjukskrivna i händerna på socialen? Men var ska pengarna tas? Kolla Stockholmsbörsen och aktiestämmornas beslut om aktieutdelningar. Pengarna finns, det gäller bara att omfördela.
TORBJÖRN GUSTAVSSON