Regeringen kommer sannolikt att införa en bortre gräns för hur länge man kan vara sjukskriven, rapporterar Ekot. Efter 30 månader (2,5 år) avbryts sjukskrivningen och personen det handlar om får gå tillbaka till arbetet eller bli förtidspensionerad.
Sverige är ganska ensamt om att inte ha någon bortre parentes i sjukförsäkringen, och vi tillhör också de länder som har de flesta och längsta sjukskrivningarna.
Med en bortre parentes - och de satsningar som regeringen parallellt gör på rehabilitering och företagshälsovård - sänds tydliga signaler om att sjukskrivna förväntas komma tillbaka i arbete. Det är bra.
Men det måste också finnas möjligheter till undantag från en bortre parentes. Efter till exempel svåra trafikolyckor eller vid komplicerade cancerbehandlingar kan det ta lång tid att komma tillbaka. För rättssäkerheten måste sjukskrivna kunna få en individuell prövning där läkarnas bedömning blir avgörande. Det finns ingen anledning att vara rigid - en cancerpatient som bedöms kunna vara i arbete om något år ska inte tvingas till förtidspension för att sjukskrivningen har varat i 30 månader.
Regeringen får inte heller se 30-månadersgränsen som att de har gjort sitt i kampen för att minska sjukskrivningarna. Den dåliga rörligheten på svensk arbetsmarknad ligger bakom många långtidssjukskrivningar. Det upplevs helt enkelt som mindre riskfyllt att vara sjukskriven från ett jobb man vantrivs med, än att säga upp sig och försöka hitta ett annat.
Detta leder både till inlåsningar och utestängningar på arbetsmarknaden. Regeringen får inte tro att en 30-månadersbegränsning av sjukskrivningen är tillräckligt för att göra arbetsmarknaden rörligare. Det vore ett svek både mot dem som inte vågar säga upp sig från jobbet de avskyr, och dem som kämpar förgäves för att släppas in i arbetslivet.