Många människor är långtidssjukskrivna eller förtidspensionerade i onödan, för att försäkringskassan inte gör sitt jobb ordentligt. Det visar riksrevisionens granskning av hur försäkringskassan hjälper långtidssjukskrivna att komma tillbaka i arbete.
Granskningen visar att försäkringskassans arbete blir sämre och sämre ju längre en sjukskrivning pågår. När en långtidssjukskriven person till slut förtidspensioneras (eller förs över till sjuk- och aktivitetsgarantin, som det numera heter) har försäkringskassan gett upp helt - i nästan 80 procent av dessa fall har man inte gjort en komplett bedömning av möjligheten att anpassa arbetsplats eller arbetsuppgifter.
Expressen hade nyligen en artikelserie om unga förtidspensionärer. Det var läskig läsning: förtidspensionärerna beskrev hur de mot sin vilja skrivits av från arbetsmarknaden, ofta på lösa medicinska grunder. Riksrevisionens granskning bekräftar tyvärr att den ansvariga myndigheten inte anstränger sig över hövan för att hjälpa människor tillbaka till arbetslivet.
Det är ett oförsvarligt slöseri med skattepengar, men framförallt en grym nonchalans mot människor som vill arbeta men inte får chansen.
Regeringen har redan utlovat vissa åtgärder för att få bukt med långtidssjukskrivningar, bland annat lägre arbetsgivaravgifter för den som anställer en långtidssjuk och satsningar på rehabilitering och företagshälsovård.
Det är bra, men inte tillräckligt. Försäkringskassan måste genast fundera över hur de kan täppa till hålen som riksrevisionens granskning visar på. Politikerna bör också bjuda in arbetsgivarna till en diskussion om vilka människor som platsar på dagens arbetsmarknad. I dag gör sjukskrivande läkare och försäkringskassans handläggare ofta antaganden om vad som är "för sjukt för att arbeta". Det vore välkommet om arbetsgivarna gav konkreta besked.