För en vecka sedan (16/4) berättade Corren om Hanna Martelörs möte med Försäkringskassan. Hanna drabbades av svåra smärtor och yrsel i samband med sin graviditet. En läkare ville sjukskriva henne på halvtid men innan Hanna fått klartecken om sjukpenning, vågade hon bara gå med på en 25-procentig sjukskrivning.
Efter fyra månaders (!) väntan får Hanna avslag på sin begäran om sjukpenning. Hon bedöms som fullt arbetsför med motiveringen att hon klarat av att utföra sitt arbete som sjuksköterska fyra dagar i följd. När Hanna ringer till sin handläggare får hon beskedet att sekretess råder och att enskilda fall inte diskuteras. Man häpnar.
Hanna tog ansvar för sin ekonomi och sitt arbete. Hon kunde ha gjort ett annat val, låtit läkaren sjukskriva henne på halvtid och vägrat arbeta flera dagar i sträck. Då hade förmodligen utfallet blivit ett annat. Det är en graverande signal som en av våra största samhällsinstitutioner skickar till Hanna och oss andra: Visa dig svag och ansvarslös så får du hjälp, annars får du klara dig själv.
Handläggaren har uppenbart brustit i såväl omdöme som professionalitet, men Försäkringskassan har det överordnade ansvaret för hanteringen av Hannas fall. När det offentliga samhället på det här sättet klämmer åt en enskild, måste hon – skyndsamt – tillerkännas kompensation.
För Hanna handlar det om upprättelse, för oss andra om förtroende.
Maria Björk Hummelgren