Alla kommuner i Correns spridningsområde satte glädjebetyg i matte på eleverna som gick ut nian 2006.
Fler elever fick godkänt slutbetyg än godkänt resultat på nationella proven (se faktaruta till höger). Värsta exemplen är Boxholm och Kinda, som båda hade 8,1 procent som inte nådde godkänt slutbetyg men mer än en fjärdedel som inte fick godkänt provresultat.
Detta leder till två slutsatser:
Eleverna som får glädjebetyg blir lurade av skolan. De släpps vidare till gymnasiet med dåliga förutsättningar.
Betygssättningen är inte likvärdig och rättssäker. Det är lättare att få G i matte i Kinda än i Mjölby.
I en undersökning som utbildningsradion har gjort uppger hälften av de tillfrågade lärarfackliga skyddsombuden att lärare hotas och pressas av elever, föräldrar och rektorer att sätta glädjebetyg. Det förekommer att rektorer hotar lärare med lönesänkning, eller själva ändrar betyget.
Anledningarna är ekonomiska. Dels vill rektorerna kunna visa upp bra betygsstatistik, för att locka fler elever och få mer i skolpeng. Dels har elever som inte får godkända betyg rätt till dyr extrahjälp.
I maj presenterade Leif Davidsson utredningen "Tydliga mål och kunskapskrav i grundskolan". Där förklaras hur betygssättningen har kunnat bli så misslyckad.
1994 gick skolan från regelstyrning till målstyrning. Syftet var större professionell frihet för lärarna. Likvärdigheten skulle garanteras genom att staten följde upp resultaten.
Men en målstyrd skola kräver tydliga, mätbara mål. I strävan att ge lärarna frihet rensade man inte bara bort alla anvisningar om arbetssätt ur styrdokumenten - man rensade också bort allting om ämnesinnehåll och vad eleverna ska kunna efter avslutad skolgång.
I stället för betygskriterier som anger vad en elev ska kunna för att få ett visst betyg blev det vaga formuleringar om vilken "kvalitet på kunskaperna" som ska krävas. Detta kan tolkas olika av varje lärare, och betygssättningen tappar förutsättningarna för att vara likvärdig.
Nationella proven är i dag det enda instrumentet för en objektiv och nationell kunskapsmätning. Som siffrorna visar följer inte betygen provresultaten. Inga regler säger att de måste följas åt, men proven ska stödja en likvärdig betygssättning.
Leif Davidssons utredning föreslår kursplaner och betygskriterier som tydligt beskriver vad eleverna ska lära sig - och att resultaten från de nationella proven ska vara mer styrande för betygssättningen. Det är rätt.
Det finns andra idéer. Utbildningsministern vill se fler betygssteg och obligatoriska betyg från sexan, lärarfacken vill ha mer resurser till skolan och folkpartiet vill återförstatliga skolan.
Trots att det finns goda argument för dessa idéer, ger de inte ett likvärdigt och rättssäkert betygssättande.
Målrelaterade betyg är rätt, men det kräver tydliga mål och betygskriterier.
Annars kan det bli som i Kinda och Boxholm 2006, där nästan var femte elev kan ha blivit lurad på riktiga mattekunskaper och en ärlig chans att klara gymnasiet.