Om Italiens EU-minister Rocco Buttoglione får som han vill kan EU skapa ett slags uppsamlingsläger för asylsökande - i länder som Libyen och Tunisien.
Det är en hårresande ståndpunkt från en man som kan bli ett alleuropeiskt bekymmer. I början av november blir Buttoglione av allt att döma ny EU-kommissionär med ansvar för flyktingfrågor.
Organisationer för mänskliga rättigheter har redan protesterat mot planerna på särskilda asylläger. Och i EU-parlamentet mobiliserar motståndarna:
"Rätten att söka asyl för den som är förföljd sätts ur spel om man placeras i koncentrationsläger som en brottsling", sade EU-parlamentarikern Cecilia Malmström (fp) nyligen i en intervju i Sydsvenska Dagbladet.
Förra året sade sig Storbritanniens premiärminister Tony Blair vara beredd att göra avsteg från gällande konventioner på flyktingområdet, och hans regering förordade tidigt att EU-länderna skulle skicka asylsökande till läger utanför unionens gränser. Till all lycka vann förslaget inte stats- och regeringschefernas stöd - den gången.
Nu kommer eldunderstöd från oväntat håll. Tysklands inrikesminister Otto Schily har lagt om kursen och väntas inom kort slå ett slag för uppsamlingsläger. Dessutom har han yttrat att rätten att överklaga ett avslagsbeslut borde skrotas.
Den nya hållningen motiverar han med flyktingtragedier i Medelhavet:
"Folk riskerar livet för att ta sig till Europa i knappt sjövärdiga farkoster. Vi måste lösa det problemet."
Men de vämjeliga flyktingtransporterna kommer knappast att avstanna bara för att EU inrättar uppsamlingsläger i Ukraina, Libyen eller Tchad.
Det verkliga skälet till att flera av EU:s stats- och regeringschefer gör avkall på rättsäkerhet och kanske struntar i internationella förpliktelser är krassare än så. Valda politiker är rädda att de ska straffas av främlingsfientliga opinioner. Men att ge vika för sådana opinioner kan vara en farlig strategi. Den kan slå tillbaka.
Europeisk flyktingpolitik är i dag en skamfläck. Med hjälp av inhumana visumregler, brutal gränsbevakning och transportöransvar för flygbolagen hindras de som drabbas av krig och utsätts för förföljelse från att komma till Europa.
Det genererar inkomster till brottssyndikat och leder till mänskliga förluster. I många fall tycks den enda utvägen för den enskilde vara att satsa sina sista slantar och lägga sitt liv i händerna på människosmugglare.
Det är inte bara Danmark, Nederländerna, Spanien och Grekland som väntas ansluta sig till nya planer på uppsamlings- läger. Länder som Österrike, Estland, Lettland och Litauen oroar sig för flyktingar från Tjetjenien och vill sätta upp asylläger i Ukraina.
När det gäller asylsökande från det krigsdrabbade Tjetjenien visar Sverige samma brist på solidaritet. Efter ett regeringsbeslut får de som flyr från krig och storskaliga övergrepp i Tjetjenien endast tillfälliga uppehållstillstånd. Det är ett hån mot livrädda människor.
Europas ledare tycks i allt högre grad bygga sin politik på grumliga rädslor och föreställningar. I själva verket behöver det åldrande Europa ett tillskott av organiserad invandring. Om människor får komma hit för att försörja sig själva på arbete kan antalet asylsökande minska ytterligare.
Alldeles oavsett har den som hyser välgrundad fruktan rätt till skydd undan förföljelse. Det är en mänsklig rättighet att söka asyl i andra länder, och den rätten ska EU inte tumma på.
Enligt förslaget till en ny grundlag för EU bygger unionen på värden som respekt för människans värdighet, frihet, demokrati, rättsstatsprincipen och mänskliga rättigheter.
Det borde räcka som argument. Desperata personer ska inte skickas till en hopplös och rättsosäker vistelse i uppsamlingsläger, långt från den europeiska offentlighetens sökarljus. Det är ett omänskligt förslag.