Den är framtagen på uppdrag av Dawit Isaaks bror Esays Isaak och journalisten Björn Tunbäck som representerar organisationen Reportrar utan gränser.
Bland annat föreslås att EU:s miljardbistånd till Eritrea stoppas om ingen förändring sker. Regeringen tog emot dokumentet och försäkrade att den gör allt för att få Dawit fri. Exakt vad och när är det svårt att veta, eftersom det arbetet sker hemligt. Ett är dock klart: Regimen tycks inte bry sig och den fortsätter ge nedlåtande svar när omvärlden frågar, senast manifesterat i den intervju med diktatorn Isaias Afewerki som Aftonbladet publicerade häromdagen.
Eritrea är ett fängelse. Det är militariserat. Eritrea är ett av de länder som satsar mest resurser på militären i förhållande till ekonomin. Dess befolkning saknar alla politiska och civila rättigheter. Oppositionen är dödad, fängslad eller driven i landsflykt. Det civila samhället är krossat. Där finns inga fria medier. Eritrea är ett av de länder där flest journalister sitter fängslade. Organisationen Reportrar utan gränser har ett index som rankar villkoren för yttrandefrihet i olika länder. Där hamnar Eritrea sist, på plats 175 av 175 möjliga. Värst av de värsta alltså.
Senaste året har tre tunga organisationer och tankesmedjor - Amnesty international, Human Rights Watch och Freedom House - som jobbar med mänskliga rättigheter och demokrati presenterat rapporter om läget landet. Få framsteg rapporteras. Tvärtom har regimen ökat trycket, exempelvis unga människor tvingas i lång värnplikt som en metod för kontroll. Många flyr landet. Deras vittnesmål är skrämmande.
Eritreanska medborgare i exil tvingas betala skatt till regimen. Det ser deras ambassader och hejaklackar utanför landet till.
I december i fjol beslutade FN:s säkerhetsråd att införa sanktioner mot landet. Men inte på grund av dess systematiska förnekande av mänskliga fri- och rättigheter, utan för stöd till rebeller i Somalia som skapar oro i regionen.
Det är så begreppet "folkrätt" för det mesta tolkas, och i praktiken kan en regim göra nästan vad som helst mot sina medborgare utan att tvingas lägga band på sig. Sanktionsmöjligheterna är svaga. Svaret på vilken typ av påtryckningar som behövs beror på omständigheterna och vad demokratirörelsen i berört land vill. I Eritreas fall har hittills valda kanaler och metoder för påverkan misslyckats. Det behövs en skarpare hållning.
Även om det finns starka ståndpunkter från politiken och det civila samhället på vad som sker i landet finns ett antal utländska, däribland svenskägda, företag verksamma Eritrea. Två av dessa är Lundin delägare, Sunridge Gold Corporation samt Sanu Resources Inc / NGEX Resources Inc. De investerar tillsammans med regimen. Deras, och andra utländska företags roll för att livnära diktaturen, måste också granskas närmare.
Striden är dubbel; frihet åt Dawit Isaak och frihet i Eritrea!