Det totala skattetrycket - alltså den andel av BNP som består av skatteintäkter - är i år 44, 2 procent. Nästan hälften av ekonomin kontrolleras alltså av stat och kommun. Detta är högt över genomsnittet i andra rika länder. Bara Danmark har högre skattetryck än Sverige. När det gäller marginalskatter - alltså skatten du betalar på den sist intjänade tusenlappen - ligger den på 56, 6 procent. Där lyckas inte ens danskarna slå oss.
De senaste 20 åren har förvisso skattebördan lätta succesivt, 1990 låg det svenska skattetrycket på över 52 procent av BNP, men förbättringarna är för små och går för långsamt. En och en halv borgerlig mandatperiod och fyra jobbskatteavdrag har inte gjort tillräckligt mycket.
Den som följer det svenska skattetryckets historia ser att dagens skattenivå passerades redan i mitten av 1970-talet. Skatterna fortsatte sedan att höjas gradvis ända fram till början av 1990-talet, trots att Sverige mitt i allt detta hade borgerliga regeringar sex år i följd. Att både Göran Persson och Fredrik Reinfeldt har varit med och sänkt skatten hjälper föga. Sverige befinner sig fortfarande på samma högskatteplatå vi befunnit oss på de senaste 40 åren.
Om det vore så att vi fick valuta för de höga skatterna vore det en sak, men får vi det? En snabb titt på statens kärnuppgifter - territoriellt försvar och upprätthållande av lagen - visar att det är lite si och så med den saken. Som bekant har vi knappt något militärt försvar kvar och polisens brottsuppklarningsprocent sjunker. Sjukvården håller förvisso hög kvalitet, men tillgängligheten hör till de lägsta i Europa. Skolan ska vi inte ens tala om. Myndigheterna blir färre men större. Antalet anställda däri förblir enormt och sjunker inte.
Den som betalar skatt ska förvänta sig att få något i utbyte. Staten tar in enorma summor pengar från medborgarna men missköter sin del av avtalet. Att problemet är att det saknas pengar och såldes kan lösas med mer skatter faller på sin egen orimlighet. En dysfunktionell verksamhet blir inte bättre för att det slängs pengar på den. Finland har lyckats med att både hålla ett försvar och en fungerande skola trots lägre skattetryck än Sverige.
I svensk debatt ses skatter i regel bara som ett medel för ett politiskt ändamål. Att det är medborgarnas pengar det handlar om blir alltid en sekundär fråga. Vi får inte valuta för pengarna och då stannar de bäst där de hör hemma: I medborgarnas plånböcker.
Skatterna måste därför fortsätta att sjunka och speciellt inkomstskatterna. Att arbeta och arbeta mer ska alltid löna sig. Höjt grundavdrag, fortsatt sänkning av skatten för låg- och medelinkomsttagare, höjd gräns för statlig skatt och slopad värnskatt är en bra start.