Nya arenan Cloetta Center kommer att betyda mycket för marknadsföringen av Linköping och Östergötland. Arenan reser sig som ett trotsigt och uppkäftigt utropstecken. "Linköping och Östergötland vågar och kan!" är budskapet som trumpetas ut.
Cloetta Center är ett blandekonomiskt projekt där det offentliga samverkar med det privata näringslivet. (Den svenska modellen lever, åtminstone i Linköping.) Linköpings kommun tycks dock ha tappat tron på arenans kommersiella attraktions- och slagkraft. I stället för att konkurrera med andra evenemangsarenor på marknaden ska Cloetta Center fyllas med hjälp av kommunala subventioner. Den politiska kommunledningen med kommunalrådet Mats Johansson (s) i spetsen vill, som Corren berättade i går, att kommunen upplåter arenan kostnadsfritt för ishockey-VM för damer nästa år. Internationella ishockeyförbundet och Svenska Ishockeyförbundet får alltså skattepengar - upp emot 300 000 kronor - för att arrangera dam-VM. Vart tog snacket om att arenan ska drivas på "kommersiella villkor" och påståendet att den inte ska belasta kommunbudgeten vägen?
- Alla reklam- och entréintäkter tillfaller hockeyförbunden, heter det i det förslag till avtal som behandlas av kommunstyrelsen i dag.
Varför denna plötsliga generositet? Har Mats Johansson & Co fått garantier om senare publika stormatcher i Linköpingsarenan, om de går med på hockeyförbundens ultimativa krav inför dam-VM?
Kommunens beräknade kostnad, 300 000 kronor som mest, är marginell, med tanke på de ca 4,6 miljarder som valsar runt i den kommunala verksamheten, men finns det verkligen inte angelägnare projekt inom till exempel barn- och ungdomsverksamheten att satsa pengarna på?
EU-val - vem bryr sig?
Statsvetare och annat löst folk varnar för lågt valdeltagande i EU-valet om knappt fyra veckor. Enligt Sifo kommer 37 procent av väljarna att rösta; knappt en fjärdedel av LO:s medlemmar tänker rösta.
EU-valet berör inte. Det är inte konstigt. Det är först nu, inför valet den 13 juni, som politikerna i allmänhet och socialdemokraterna i synnerhet pumpar in lite av den ideologiska hetta som annars lyser med sin frånvaro i EU-debatten. Den hettan och lidelsen måste hållas vid liv och prägla EU-samarbetet även mellan valen. Om inte vänder arbetarklassen EU ryggen och Unionen blir ett verktyg i händerna på den ny- och marknadsliberala högern.
Statsminister Göran Persson tror på ett valdeltagande på 50 procent. Det säger något om hur den politiska överklassen fjärmat sig från folket.
V till attack mot s
På 1920-talet utsåg kommunisterna socialdemokraterna ("socialfascister") till huvudfiende. Inför årets EU-val riktar vänsterpartiet allt hårdare kritik mot socialdemokraterna. Ränderna går aldrig ur.
Till sist (omvägen till Boxholm):
Vackra vägar. Östergötland kryllar av dem. Många är som 50-talets pinuppa eller Pamela Anderson: smal, kurvig och farlig. Vägen från Kisa till Boxholm via Malexander är en hisnande skönhetsupplevelse. Som att ta hissen till himlen. Blånande skogar, glittrande sjöar och blommande dikesrenar. Det är ingen väg, slår det mig, det är en dikt av Harry Martinson. (Varför låter namnet Harry Martinson som namnet på en fotbollsspelare?)
Sista biten fram till Boxholms ridklubbs anläggning djupt inne i skogen är slingrig grusväg. Arméer av rakryggade liljekonvaljeblad står givakt längs den breda kostigen. Försommarn är en vänligt leende befrielsearmé.
"Vägen till Boxholm". Vem skriver den romanen?