En av de pedagogiska trender som präglat svensk skola de senaste decennierna är att ungdomar - till och med barn - anses vuxna att ta mycket stort ansvar och fatta livsavgörande beslut. När eleven själv ska välja och söka sin kunskap, "forska" på internet och ta ansvar för sitt lärande motiveras det ofta med demokratiargument. Att reducera läraren till handledare har setts som fräsch, antiauktoritär utveckling, och att låta eleven styra utbildningen själv har hyllats som elevinflytande och emancipation.
Men den elevstyrda skolan har ett etiskt problem. Eleverna inte bara förutsätts agera och ta ansvar som vore de vuxna, de får också bära konsekvenserna av misslyckanden som vore de vuxna. Det är fel: Alla 13-åringar är nämligen inte mogna att inse vilka kunskaper de behöver, alla 14-åringar har inte självdisciplin nog att söka sin egen kunskap och alla 15-åringar är inte vuxna att ta ansvar för sin egen utbildning.
Ett färskt exempel på hur fel det kan bli trots goda intentioner är Correns beskrivning av hur vissa lektioner på Alléskolan i Åtvidaberg spårat ur till något slags internetcafé (24/6). När kommunen bestämde att alla elever från sexan och uppåt ska få egna, bärbara datorer var tanken säkert god. Datorn har en given plats i skolan i dagens it-samhälle, även om man kan ifrågasätta den ekonomiska prioriteringen att alla elever ska ha en egen dator.
Men Åtvidaberg har inte gjort sin läxa. De är nämligen långt ifrån den första kommunen som storsatsar på it i skolan. Färila skola i Ljusdal gav alla elever varsin bärbar dator redan 1996, och utfallet blev en katastrof. Färilaeleverna skrev usla nationella prov, och först efter att man återgått till mer traditionella undervisningsmetoder blev resultaten bättre.
Datorn, liksom boken, är nämligen bara ett verktyg som måste vara underordnat skolans viktigaste resurs: Läraren. Därför handlar Alléskolans problem inte om internetfilter och vilka sajter elever besöker, utan om att eleverna sitter uppkopplade och chattar och surfar medan lärare försöker undervisa. En lärare måste självklart få säga att nu stänger ni datorerna och lyssnar på mig den här lektionen. Det är lika självklart som att anställda inte får ägna arbetsdagarna åt privatsurfande.
Dessutom finns det anledning för alla skolor att fundera över hur de använder datorn i undervisningen. Skolverket presenterade i går Pisaundersökningen av 15-åringars förmåga att söka, läsa och värdera information på nätet. Två saker är slående: Eleverna som använder datorn mest, hemma såväl som i skolan, är sämst på digital läsning. Och de elever som är bäst på traditionell läsning är också bäst på digital läsning.
En slutsats är att det är farligt med övertro på datorns förmåga att lyfta skolresultat. En annan slutsats är att alla pengar inte bör gå till datorer, några bör gå till böcker.
Och viktigast av allt är läraren. Faktiskt så viktig att det är rimligt att eleverna stänger av datorn för att lyssna när läraren undervisar.