Hur man än gör har man ändan bak. Vi var många som ansåg att Anders Borg allt kunde släppa litet på greppet om statens pengasäck för att hjälpa kommunerna i denna krisens tid.
Så bättre sent än aldrig anammade finansministern önskemålet och utlovade 17 miljarder extrakronor till kommunernas och landstingens kassor under 2010-2012. Då heter det i stället att det är långt ifrån tillräckligt.
En i raden av opinionsbildare som efterlyser mer pengar är Lärarförbundets ordförande Eva-Lis Sirén. På DN Debatt (9/4) skriver hon att de 4,9 miljarder som kommunerna ska tilldelas under 2010 inte räcker för att förhindra uppsägningar inom skolan.
I likhet med Lärarnas riksförbund (LR) har Lärarförbundet genomfört en egen undersökning av krisens påverkan på skolan. Enligt LR varslades lärare i cirka en tredjedel av kommunerna. Lärarförbundets svarta siffror visar på att två tredjedelar av kommunerna genomför eller planerar att genomföra nedskärningar inom skolan.
Eva-Lis Sirén och LR:s ordförande Metta Fjelkner drar samma slutsats av sina respektive undersökningar: Uppsägningar av lärare inom den kommunala skolan är att återupprepa misstaget från 90-talskrisen. Barnen som började skolan då lämnade den med nedslående resultat. Närmare en fjärdedel av avgångseleverna år 2000 hade icke godkänt i minst ett ämne. Sirén och Fjelkner menar att samma sak riskerar att hända med dagens förstaklassares framtida slutbetyg.
Återigen, det finns andra orsaker än krisen till lärarvarslen, såsom konkurrens från friskolor och sjunkande elevantal. Faktorer som borde styra över lärarnas anställningar i stället för konjunkturen. Men med det balanskrav som ligger på kommunerna varje år blir detta tyvärr resultatet.
Man hade kunnat tänka sig att regeringen öronmärkt delar av de ökade anslagen till exempelvis skolan. Man hade också kunnat tänka sig att den tagit hänsyn till olika kommuners skilda behov så att mer krisdrabbade kommuner fått mest pengar. Så resonerar dock inte den styrande alliansen. Den vill dels lägga prioriteringsansvaret för pengarna på kommunerna själva - varje kommunledning borde känna sin egen kommun bäst, dels undvika att gynna de kommuner som har det sämst ställt - inte alla underskott beror på finanskrisen utan är också summan av en dåligt skött ekonomi.
Eva-Lis Sirén skriver i sin debattartikel: "Ansvaret faller nu tungt på Sveriges kommunalpolitiker att prioritera skolan och barnens framtid". Därmed sätter hon fingret på regeringens poäng: Kommunerna måste ta sitt ansvar.
Och skolan har förstås högprioritet.
Det är bra att staten skjuter till extra resurser, för det är en allvarlig kris som Sverige och övriga världen befinner sig i. Men statskassan är inte fylld av obegränsad manna från himlen. Den, liksom kommunernas, består av skattemedel att handskas varsamt med. Något som tyvärr många har glömt, eller väljer att bortse från, i den ekonomiska debatten.