Det är inte förvånande att den ekonomiska krisen nu drabbar offentlig sektor. Med årliga budgetkrav på balans i kommunkassan är det förstås extra kännbart när skatteintäkterna från den privata sektorn minskar. Därav kraven på mer statliga pengar till kommunerna.
När kommunledningarna nu känner av snålblåsten ställs verksamheterna inför sparkrav. Den största kommunala budgetposten är skolan och där har nu varslen börjat komma. Enligt en enkät från Lärarnas riksförbund, LR, har cirka en tredjedel av kommunerna varslat sammanlagt drygt tusen lärare och ytterligare 500 lärare kommer att varslas. Värst är situationen i norra och västra Sverige.
LR:s ordförande Metta Fjelkner varnar för att lärarna ses som en stor utgiftspost att dra ned på - med försämrad kvalitet i skolan som följd. Hon drar parallellen med den förra krisen: "De som fått betala för 90-talskrisen är de ungar som började skolan då. De har nyligen gått ut nian och det är nu vi ser de lägsta resultaten hittills - nästan tolv procent har inte behörighet till gymnasiet."
Det är en dyster bild som Fjelkner målar upp. Hennes resonemang är alltså att får elever en sparsmakad start kommer det att följa dem under resten av skoltiden. Trots ekonomisk uppgång och satsningar på verksamheten senare under samma elevers skolgång. Men låg- och högkonjunkturer är inget nytt fenomen och några barn måste ju börja skolan i en dalgång, liksom andra börjar när kurvorna är på topp. Skolan kan inte tillåtas vara så beroende av de ekonomiska svängningarna att de ska avgöra en förstaklassares resultat nio år senare.
Riktigt så illa som Fjelkner vill få det till, är det inte heller. Visst drabbas skolan av krisen och den förklarar en del av lärarvarslen. Men inte alla. Sveriges Kommuner och Landsting, SKL, ser även andra förklaringar. Dels konkurrerar den kommunala skolan numera med friskolor, dels har elevunderlaget över lag sjunkit. I en högkonjunktur skulle det kanske vara möjligt att låta lärare behålla sina jobb trots färre barn, men det blir betydligt svårare med en lågkonjunkturs pressade budget.
Lärarvarslen illustrerar väl problemet med kommunernas balanskrav, som Jan Björklund har pekat på. I en debattartikel i Dagens Industri (5/3) framhåller han att kommunerna - och landstingen - gick in i den nuvarande krisen med god ekonomi. Men på grund av kommunallagens krav på årlig balans har de inte kunnat spara i ladorna inför sämre tider. Björklund vill ändra lagen så den överensstämmer med kravet för staten, det vill säga budgetbalans (eller till och med en procents överskott) över en konjunkturcykel.
Han har en poäng. Kommunerna skulle då troligtvis inte vara lika känsliga för konjunktursvängningar och avvikelser i skatteintäkterna. En mer långsiktig planering skulle bli möjlig och färre lärare behöva varslas på grund av dåliga tider. Minskar däremot elevunderlaget av en eller flera orsaker kan vare sig enskilda skolor eller LR försvara alla anställningar.