Det finns kommuner där över 90 procent av gymnasieeleverna fullföljer sina studier inom tre år, men i de sämsta kommunerna är siffran bara lite över 50 procent. I vissa kommuner har nästan alla elever fullständiga betyg när de lämnar grundskolan, men det finns kommuner där hela 40 procent av eleverna saknar detta. Lika stora kan skillnaderna vara mellan två grund- eller gymnasieskolor i samma kommun.
Även i Östergötland finns talande exempel. Länet som helhet är relativt genomsnittligt när det gäller gymnasieresultat. Men Ydre har bäst siffror i Sverige över hur många som fullföljer sina studier på tre år. Kinda ligger på tredje plats. Ungdomar i Norrköping och Motala har däremot betydligt sämre chanser att avsluta sina gymnasiestudier. Dessa två kommuner hamnar en bit efter plats 200 bland landets 290 kommuner.
Problembilden framgår av två färska rapporter. Sveriges Kommuner och Landsting publicerade i går Öppna jämförelser gymnasieskola - 2009. Det är framför allt en presentation av statistik, ett underlag som kommuner kan använda för att jämföra sina resultat och försöka förbättra dem.
Samma dag publicerade Svenskt Näringsliv en granskning av den svenska grundskolan, Den orättvisa skolan (Fölster, Morin och Renstig). Den försöker analysera skolsiffrorna och dra slutsatser av dem.
Skillnaderna mellan landets skolor är ett allvarligt problem. Alla barn och ungdomar har rätt till en bra skola. Det ska inte behöva vara ett lotteri för hela familjen vad barnens tolv år i skola resulterar i. Eller hur mycket man får för sina skattepengar mätt i skolkvalitet.
Kanske tänker någon att skillnaderna främst beror på olika stora resurser i kombination med sociala faktorer. Att barn i rika kommuner som satsar på skolan och där många föräldrar har hög utbildning klarar sig bra, medan problemen finns i andra skolor. Men det är bara en liten del av sanningen, enligt Den orättvisa skolan.
Författarna har bland annat jämfört skolor med samma resurser och tagit hänsyn till föräldrarnas utbildningsnivå. Skillnaderna i resultat är ändå stora. Det finns skolor med goda resurser som misslyckas och skolor med liten budget som lyckas.
Den orättvisa skolan pekar ut flera nycklar till framgång: Skolor där läraren använder mycket tid till undervisning i stället för till administration lyckas bättre. Mätbara kunskapsmål och uppföljning behövs. Hög kvalitet på lärarna är viktigare än lärartätheten.
Svenskt Näringslivs granskning är mer än ett viktigt inlägg i debatten. Den ger kommuner som vill nå bättre resultat ett recept som kan omsättas i handling. Och den sopar undan två klassiska ursäkter för skolor som misslyckas: Att allt beror på dåliga resurser eller på sociala problem som skolan inte kan lösa.
Den borde bli obligatorisk läsning för landets skolpolitiker.