Närvaro vid lektionerna är i många fall a och o. Är man inte med på lektionerna kommer man inte hänga med i undervisningen. Chansen - och viljan - att tillgodogöra sig lektionsinnehållet i efterhand är försvinnande liten. Att halka efter sina klasskamrater är bland det värsta som finns, det vet alla som gått i skolan. Sker det finns risken att den utsatte eleven helt tappar motivationen för studierna.
Att se till att studenterna befinner sig i skolan under veckodagarna och går på lektionerna är därför mer än en ordningsfråga; det handlar om att säkerställa den enskilde elevens framtidsutsikter.
I ljuset av den bistra verkligheten är därför regeringens strävan att komma åt skolket i den svenska skolan en behjärtansvärd insats. Att skolan skickar ett textmeddelande på mobilen till föräldrarna när deras barn skolkar har varit en metod som prövats runt om i landet, bland annat på Berzeliusskolan och Kärna skola i Linköping. När samma sak testades på tre skolor i Växjö visade det sig att skolket minskade.
Vid årsskiftet skärptes reglerna för när Centrala Studiestödsnämnden (CSN) ska dra in studiebidragen för skolkare. Tidigare har det krävts att en elev uppnått 20 procent i frånvaro innan en minskning av studiebidraget kunnat ske. Nu är reglerna strängare.
Förändringen fick omedelbart resultat. I april meddelade CSN att närvaron i skolorna höjts under årets tre första månader. De hårdare reglerna gjorde ändå att fler elever fick sina studiebidrag indragna, än samma period 2011. Snart startar en ny skoltermin och från och med i höst kommer frånvaro också att finnas med i betyget.
Från oppositionshåll har man kritiserat regeringens regelskärpning. Miljöpartiet vill bland annat att skolkarna ska få behålla studiebidraget (AB Debatt 26/7). Det är en märklig hållning. Studiebidrag får eleven först på gymnasiet, som inte är belagt med skolplikt. Har man valt att gå gymnasiet har man gjort det frivilligt. Därför är det också rimligt att man närvarar om man vill åtnjuta studiebidraget.
Problemet är förstås att skolk kan bero på så många olika saker: Allt i från allmän tonårig upprorslusta till grava problem och missförhållanden. Den som undviker att gå till skolan för att det är en plats fylld av stök och bök eller för att vederbörande riskerar att utsättas för misshandel och mobbing gör ett rationellt val. Den som skolkar för att tyskan är litet tråkig lider snarare av karaktärsbrister. Förmodligen finns det lika många skäl till skolk som det finns skolkare.
Det är skäl för att fortsätta offensiven mot problemskolor och slackermentalitet. I grunden är det bra att regeringen bekämpar frånvaron. Lika viktigt är att alla skolor är drägliga miljöer att vistas i. Båda dessa saker skickar signaler om skolans värde.