Nye skolministern Ibrahim Baylan höll sitt första "programtal" i går, inför Lärarförbundets kongress. Det bekräftar att skolministern är en traditionalist som går i de sedvanliga, socialdemokratiska skolpolitiska hjulspåren.
"Mitt mål är att skapa en trygg kunskapsskola där alla elever har möjlighet att lyckas", förklarade Baylan. Vilket snömos! Skulle en skolminister kunna ha något annat mål än en "kunskapsskola där alla elever har möjlighet att lyckas"? Det intressanta är hur ministern tänker sig att detta mål skall kunna uppnås. Och i det avseendet finns inget som inger hopp. Det är för övrigt betecknande att Baylan använder ett ord som "kunskapsskola": det avslöjar att vi inte längre självklart associerar skola med kunskap.
Ibrahim Baylan fullföljer dock en politik som resulterat i markant sänkta kunskapsnivåer hos eleverna. Den kartläggning som Skolverket presenterade nyligen var ett kvitto på och ett svidande underbetyg åt den flummiga, skolpolitiska ideologin. Lärarna skall vara "mentorer" för eleverna snarare än deras undervisare, "sökandet" efter kunskap prioriteras framför kunskapen i sig, "självständigt" arbete har i stor utsträckning ersatt den traditionella undervisningen.
De kongressande lärarna skall ha applåderat entusiastiskt när skolministern karskt deklarerade att kommunerna bara skall anställa behöriga lärare. Men spelar det alls någon roll om läraren är behörig eller ej, om han eller hon ändå inte skall vara någon som lär ut kunskaper?
Efter valet 2006 heter förhoppningsvis skolministern Jan Björk-lund (fp). Tiden fram till dess är förlorade år i den svenska skolan.