Andelen utrikesfödda som inte klarar grundskolan ökar, nästan fyra av tio utrikesfödda elever blev inte behöriga till gymnasiet 2010 (DN 29/11).
Delvis beror det på att fler invandrarelever kommer senare till Sverige och alltså får kortare tid på sig att klara nians mål. Allt fler kommer också hit från länder med bristande skolsystem och har därför stora kunskapsluckor.
Men det handlar också om att det finns skolor där allt färre elever talar svenska. Svenska familjer och invandrarfamiljer med ambitioner väljer bort den närmaste skolan om den har dåligt rykte, och det är naturligtvis negativt för språkutvecklingen - och därmed hela kunskapsutvecklingen - hos de invandrarelever som blir kvar.
I Norge har en gymnasieskolas försök att stoppa en sådan utveckling vållat debatt. Bjerke videregående skola i Oslo har 70 procent invandrarelever. Trenden är att allt fler av de etniskt norska eleverna byter till andra skolor. När skolledningen skulle bilda tre nya klasser valde de att sätta de 14 etniskt norska eleverna i två av klasserna, så att den tredje klassen bestod av endast invandrarelever, för att förebygga avhopp bland de etniskt norska eleverna.
"Apartheid!", utropade norska jurister och politiker. Skolan har bett om ursäkt och ska nu dela upp de 14 etniskt norska eleverna på alla tre klasserna.
Men om detta leder till att ytterligare etniskt norska elever byter skola kan rena invandrarklasser snart vara ett faktum igen. Och här ligger skolsegregationens dilemma: Alla vill ha blandade skolor där invandrarelever får chansen att lära sig det nya språket. Men vilka svenska (eller norska) barn ska gå i dessa skolor?
DN berättar om Jordbromalmsskolan i Haninge som lades ned i våras, efter en massflykt av elever och riktigt dåliga resultat. Före detta rektor Paul Heiwe beklagar att elever med god språkförståelse valde andra skolor: "Få draglok blir kvar i klasserna. De som blir kvar är de som behöver mest stöd".
Men alla föräldrar vill att det egna barnet ska nå så långt som möjligt i skolan. Få föräldrar vill nog offra det egna barnets utveckling för att barnet ska agera "draglok" åt andra.
Att avskaffa det fria skolvalet löser inte problemet. Om alla barn hänvisas till sin närmaste skola får vi skolor som speglar bostadssegregationen. Vänsterpolitiker som vill avskaffa det fria skolvalet för att få en mer blandad skola bor sällan själva i de segregerade områdena, och deras egna barn riskerar alltså inte att bli "draglok". Det de säger är att svenskar och invandrarfamiljer som bor i utsatta områden men aktivt väljer andra skolor inte ska få göra det, att de ska nöja sig med en sämre utbildning för sina barn av "solidaritet" med nyanlända invandrarelever.
Det är lätt att predika solidaritet när man själv sitter i ett bostadsområde med social status och en välfungerande skola. Risken är att sådana predikningar ökar stödet för främlingsfientliga partier.