Regeringen Reinfeldt har agerat kraftfullt i klimatpolitiken. Med kärnkraftsuppgörelsen i hamn är regeringen dessutom ett betydligt trovärdigare alternativ än oppositionen, som trots långtgående krav på utsläppsminskningar riskerar att göra sig beroende av fossila bränslen när kärnkraftsreaktorerna blir för gamla.
Men det finns andra viktiga miljöfrågor än klimathotet. På tisdagens DN Debatt får alliansregeringen svidande kritik av Naturskyddsföreningen (SNF) för sin naturvårdspolitik 3 500 arter är i dag utrotningshotade, enligt Naturskyddsföreningen, som tycker att regeringen offrar naturen på de privata vinstintressenas altare. Politiken uppmuntrar intensiv virkesproduktion på den biologiska mångfaldens bekostnad och möjligheterna att skydda värdefulla naturmiljöer genom tvångsersättning eller markköp har minskat.
SNF är också väldigt kritisk mot den nya lag som ger kommunerna rätt att ge dispens från strandskyddet. Enligt föreningen leder lagen till att allemansrätten undermineras och att artrikedomen hotas.
Anledningen till att regeringen gav kommunerna rätt att upphäva strandskyddet vid nybyggen var att situationen skiljer sig så mycket åt i olika delar av Sverige. I vissa områden, som till exempel Stockholms skärgård har exploateringen redan gått alldeles för långt. Där gäller det att vara oerhört restriktiv till fler dispenser.
När det gäller Östergötlands insjöar är situationen annorlunda. Att i vissa fall tillåta nya bostäder i sjönära lägen behöver inte nödvändigtvis komma i konflikt med allemansrätten och inkräkta på hotade djurarters revir. Den nya lagen ställer högre krav på kommunerna att göra kloka avvägningar mellan motstående intressen. Det är bra att beslut fattas på lokal nivå och att fler är delaktiga i diskussionen och besluten.
Att regeringen tillåter att ökade produktivitetskrav utarmar det svenska skogslandskapet är betydligt allvarligare. Utvecklingen har pågått under en lägre tid och kan inte bara läggas alliansregeringen till last. Det vore önskvärt om samtliga partier fick upp ögonen för det som sker, och som till stor del sker i medieskugga. Men för att biologisk mångfald ska bli en stor valfråga krävs förmodligen en händelse i klass med säldöden som förde in Miljöpartiet i riskdagen 1988.
Det är viktigt att skogsnäringen respekterar de naturvårdsregler som finns och att regeringen inför kännbara sanktioner för dem som bryter mot reglerna. Men det måste också finnas ekonomiska incitament för ett ekologiskt hållbart skogsbruk. Finns det stora pengar att tjäna på att utarma den biologiska mångfalden kommer exploateringen att fortsätta. En borgerlig regering borde därför anstränga sig att hitta fungerande ekonomiska styrmedel. Nystart efter valet, när finanskrisen inte längre skymmer sikten borde man kunna hoppas på.
Vildmarken är en av Sveriges stora tillgångar. Att förstöra det finaste vi har kan aldrig vara god ekonomi, utom möjligen på mycket kort sikt.