92 300 kronor -- så stort blir skadeståndet till den 23-åring som friats efter sexövergreppet mot en 13-åring i Motala, rapporterade Corren igår.
Justitiekansler Göran Lambertz medger nu också att han gjorde fel när han gav 27-åringen, som åtalats och friats för samma brott, hela 231 000 kronor i skadestånd.
23-åringen har själv bidragit till sitt lidande, konstaterar JK, och därför är det också rimligt att hans skadestånd jämkas.
Enligt gällande svensk lag tycks JK nu ha gjort en skälig bedömning.
Men om kristdemokraternas ledare Göran Hägglund hade fått bestämma, skulle de båda åtalade männen antagligen inte ha fått något skadestånd alls -- utan istället ett straff.
Människor borde ha en lagstadgad skyldighet att hjälpa andra i nöd, förklarade Hägglund vid kristdemokraternas riksting i Skövde i juni:
"Jag skulle vilja se en lagstiftning om att vara skyldig att utifrån den situation som uppkommit göra det jag kan. Man ska göra det utifrån sin förmåga."
Om det hade funnits en sådan "civilkuragelag" i Sverige skulle de båda männen troligen ha varit skyldiga att på något sätt försvara den 13-åriga flickan. Att vara på plats, men inte göra någonting för att förhindra brottet, hade inte bara varit klandervärt - utan också straffbart.
I maj sparkades 29-årige Marcus Gabrielsen till döds i centrala Stockholm inför cirka 20 vittnen. Tack vare flera vittnesmål kunde polisen snart ringa in tre misstänkta förövare. Men vid rättegången hade flera av vittnena plötsligt "glömt" vad de varit med om.
I tisdags släppte Stockholms tingsrätt de anklagade på fri fot i väntan på domen, som faller på måndag. Det är visserligen inte troligt att de misstänkta förövarna går helt fria, men enligt åklagare Anne-Marie Bergström är det heller inte troligt att någon kommer att dömas för mord.
Också i det fallet hade en "civilkuragelag" kunnat komma till användning. Vittnena som fanns på plats skulle ha haft en lagstadgad plikt att på något sätt försöka hejda dödsmisshandeln.
Hägglunds förslag har fått en hel del mothugg. Kritiker menar bland annat att det kommer att bli svårt att avgöra om brottsvittnena kunnat ingripa eller inte.
Men Hägglunds tankegångar är inte på något sätt unika. Liknande lagar finns redan i många europeiska länder, till exempel Norge och Danmark.
Och kanske är det just i ett land som Sverige som en civilkuragelag behövs som allra bäst.
Det är alltid vanskligt att tala i termer av nationalkaraktär. Men visst går det att upptäcka en brist på civilkurage i Sverige. Svensken i gemen vill inte lägga sig i, undviker att störa sina medmänniskor, försöker låta bli att hamna mitt i besvärliga konflikter.
En lag kan vara en effektiv påminnelse om att det inte bara är en god gärning att efter bästa förmåga hjälpa en medmänniska i nöd. Det är också en medmänsklig skyldighet.