I en av de sista debatterna inför valet 2006 ägnade Göran Persson sitt allra första anförande till att angripa utmanaren Fredrik Reinfeldt angående ”införandet av en särskild pensionärsskatt”. Sedan dess har begreppet satt sig. Trots att pensionärskatten inte är någon skatt utan ett undantag från jobbskatteavdragen. Det är viktigt att komma ihåg.
Ändå har begreppet fastnat på båda sidorna av den politiska mittlinjen. Förmodligen därför att ingen tycker om skillnaden som görs mellan löneinkomst och pensionsinkomst. Att skatten ska vara lika för alla är något alla kan vara överens om, från höger till vänster.
Inför valet 2006 såg den borgerliga alliansen vad den dåvarande socialdemokratiska regeringen inte såg. Nämligen att drivkrafterna för att arbeta var för låga. En för stor del av arbetande människors inkomst beskattades för att finansiera ett svällande socialförsäkringssystem som i många fall härbärgade personer med fullgod arbetsförmåga. Samtidigt hade inte minst Moderaterna lärt sig läxan från valet 2002. Att gå till val på stora generella skattesänkningar var inte ett vinnarrecept.
Lösningen blev jobbskatteavdraget. Genom att sänka inkomstskatten i fyra steg, med tyngdpunkten på låg- och medelinkomsttagare, gjorde regeringen det mer lönsamt att arbeta, samtidigt som man stärkte köpkraften och ökade marginalen i många familjers ekonomi.
Att regeringen har sänkt skatten för människor som arbetar på samma gång som man ansvarsfullt hanterat ekonomin är en stor anledning till att har Sverige klarar sig bättre än många andra länder just nu. Men det finns två problem med jobbskatteavdragen. Det första är att det leder till ett än mer upphackat och svårbegripligt skattesystem. Grundidén med 1990 års stora skattereform – likformighet och enkelhet – förflackas mer och mer för varje undantag och avdrag som införs.
Det andra problemet är pensionerna. Syftet med jobbskatteavdraget var att sänka skatten för de som arbetar. Men det är inte svårt att argumentera för att pension är uppskjuten lön och därför bör beskattas på samma sätt. Det finns egentligen få försvar för att pensioner beskattats högre än lön annat än pragmatiska och valtaktiska. Det duger inte i långa loppet.
På sikt måste naturligtvis skillnaden mellan pensionärers och löntagares skatter försvinna oavsett vilken färg regeringen har. Samtidigt är det viktigt att komma ihåg att den borgerliga alliansen har sänkt skatten för pensionärer. Om än inte lika mycket som för löntagare. Svenska pensionärer får behålla mer av sin inkomst idag än 2006.
Förhoppningsvis kan skatteskillnaden försvinna under nästa mandatperiod. Helst genom att en övergripande skattereform plattar till skatteberget och rensar bort avdrag, undantag och särregler.