Det är viktigt att investera i utbildning, skriver S, och poängterar att en avslutad examen ger bättre jobbmöjligheter. Frågan är om de har studerat årets utbud av sommarkurser. Om S verkligen tycker att det är viktigt att investera i akademiska Harry Potter-studier och tror att det förbättrar jobbchanserna så är det illa. Om de bara rapar högtidsord utan att känna till sommarkursernas innehåll så är det också illa. Men hela skuggbudgeten andas just illa genomtänkt hafsverk.
Ett exempel är 25 miljoner för att ge elever vid gymnasiets omvårdnadsprogram sommarjobb. När outbildade får vikariera inom äldreomsorgen borde det inte krävas särskilda pengar för att ungdomar under utbildning ska få sommarjobb.
Ett annat exempel är 100 miljoner till kommunala sommarjobb för ungdomar. Alla som har sett kommunalt "sommarjobbande" ungdomar spela kort medan deras handledare sköter kassan (eller annan arbetsuppgift som ungdomarna inte får utföra) ifrågasätter nog värdet av sådana låtsasjobb.
Tydligast blir slarvigheten när Tommy Waidelich försvarar ofinansierade utgifter med att "regeringen också har ett överskridande". I regeringens budgettillägg är en av de största posterna 45 miljoner för omvalen i västra Götaland och Örebro. Denna post finns inte med i S-budgeten. Kanske ska väljarna läsa en Harry Potter-kurs i stället för att rösta?
Ändå är inte slafsigheten det värsta med skuggbudgeten. Den totala tron på politikens kraft och den ambivalenta synen på arbete är de stora problemen.
Att S vill ha mer politik än de borgerliga är ingen nyhet. Skuggbudgeten visar att partiet vill ha massor av politik även i näringslivet och företagssektorn. Med 150 miljoner i tillväxt-, export- och kompetenssatsningar ska företagare ägna många timmar åt att förklara och försvara sina behov för de politiker som delar ut bidragsmiljonerna. Om S verkligen trodde på företagen vore det rimligare att lägga pengarna på skattelättnader, och låta näringslivet ägna sig åt innovationer och utveckling. Men S tror att allt blir bättre med politik.
Med Juholt och Waidelich förtydligas också S-konflikten mellan full sysselsättning och att Sverige bara ska ha jobb högt upp i näringskedjan. Alla ska arbeta, samtidigt som Sverige minsann inte ska ha låglönejobb eller okvalificerade arbeten. Att alla kanske inte vill eller kan läsa avancerade utbildningar är inget problem i en S-värld där korta ams-kurser ska hjälpa företag som skriker efter ingenjörer.
Så sluts cirkeln. Om alla läser Harry Potter på universitetet så kan S stoltsera med världens högst utbildade folk, och skulle vi ändå inte toppa BNP-ligan kan S alltid skylla på giriga kapitalister.