Akademin ska få större frihet från statligt inflytande. Det vill högskole- och forskningsminister Lars Leijonborg (fp), som i går presenterade direktivet till en ny utredning under professor Daniel Tarschys ledning: Ökad frihet för universitet och högskolor. Ett utmärkt initiativ.
För även om det är för tidigt att bedöma de förslag som utredningen kommer att presentera i december 2008, så råder ingen tvekan om att behovet är djupt känt - även i Linköping.
"Vi ärver ett regelverk som man har utarbetat för myndigheter i första hand", säger Mille Millnert, rektor vid Linköpings universitet.
Som exempel på hur illa regelverket ibland rimmar med verksamheten berättar Millnert att utländska medborgare inte kan väljas till Linköpings universitets styrelse - varken utländska studenter eller framstående forskare från våra grannländer. Universitet är en statlig förvaltningsmyndighet och reglerna är därefter.
Även på andra håll i världen diskuteras universitetens ställning. EU:s ministerråd antog förra veckan en rekommendation om ökat självbestämmande för universitet och högskolor.
Flera av våra nordiska grannländer har under 2000-talet genomfört reformer av universitetens ställning och verksamhetsformer.
Finland överväger att införa en ny offentligrättslig juridisk person för universiteten. Dessutom är akademins ställning skyddad i den finska grundlagen. I Danmark har universiteten blivit självägande institutioner i stället för statliga. Diskussionen i Norge har gått längs samma huvudlinjer.
Ett viktigt perspektiv på frågan är givetvis det principiella. Kunskap är makt. Därför är det viktigt att universiteten inte kan styras politiskt när det gäller själva vetandet.
Men den motor som driver på utvecklingen mot allt friare universitet ligger knappast där. Den finns snarare i globaliseringen och i den kunskapsbaserade ekonomin.
Flera svenska universitet har redan verksamhet i Kina. Högre utbildningar kan snart komma att ges exempelvis i samarbete mellan Linköpings universitet och en högskola i Tyskland. Både när det gäller finansieringen och när det gäller undervisning och forskning finns det vinster att göra. De nationella gränserna är allt mindre relevanta för lärosätena.
Men som statliga myndigheter är universiteten illa rustade för den utvecklingen. Det kan behövas helt nya verksamhetsformer.
För Linköpings universitet - och för regionen - är kanske det allra viktigaste att nya juridiska former kan förbättra samarbetet mellan forskare och näringsliv. I den kunskapsbaserade ekonomin är det avgörande för Sveriges konkurrenskraft att högteknologiska innovationer på effektivast möjliga sätt kan exploateras kommersiellt.
Lars Leijonborgs utredning ingår i ett helhetsgrepp. Han vill förbättra förutsättningarna för forskningen och för den kunskapsbaserade ekonomin. Lyckas han med det under sin tid som minister är det en insats som kommer att ge utdelning i generationer framåt.