Svallvågorna efter socialdemokraternas åtgärdspaket för att skapa nya jobb har inte varit direkt överväldigande. I första hand beror det förstås på att förslagen inte var hälften så grandiosa som hade förväntats. Med tanke på hur svårartade problemen är, inte minst politiskt, var det förvånansvärt torftiga idéer som en samlad regering presenterade på Harpsund i torsdags.
Facket var inte nöjt. Antingen var åtgärderna för tama eller för sena. Oppositionen var förstås inte nöjd, säger sig självt. Men folk i gemen verkade inte nöjda heller. Påfallande ofta har kommentarerna hos vanligt folk gått ut på att det bara handlar om valfläsk.
Men näringslivet då? Föga förvånande var man måttligt imponerad. Socialdemokraternas "jobb" handlade ju mest om offentlig sysselsättning snarare än reformer för den privata sektorn.
Dagens Industri har ställt frågan till näringslivet mycket metodiskt genom en enkät till ett antal personer. Resultatet är tydligt: de flesta pekar på den outnyttjade potential som finns i tjänstesektorn, den potential som skulle kunna frigöras om skattesystemet ändrades så att vanligt folk hade råd med tjänster i högre utsträckning. Resonemanget ligger väl i linje med moderaternas strategi för att minska arbetslösheten.
En av dem som kommer till tals i DI, styrelseproffset Peggy Bruzelius, är mer precis i sin uppfattning om tjänstesektorns potential. Hon avfärdar Konjunkturinstitutet, KI, som i sin bedömning visat att 10 000 nya jobb skulle skapas i tjänstesektorn om avdrag för hushållsnära tjänster infördes. Bruzelius menar att siffran egentligen är mångdubbel. KI har bara tittat på hushållsnära tjänster, inte tjänster över huvud taget.
Bruzelius pekar på att svenskarna är bra på att köpa produkter men inte tjänster. I andra länder är man bra på båda. Man har en balans av varor och tjänster i konsumtionen. I Sverige har vi en obalans.
Här rör Bruzelius vid en ekonomisk aspekt av tjänstesektorn som varit märkligt lite omdebatterad. Vid sidan av den höga arbetslösheten är ju utbrändheten ett av landets riktigt stora ekonomiska problem. Människor belastar sjukförsäkringssystemet på ett sätt som få kunnat ana för bara några år sedan. Och vittnesmålen blir allt fler om hur folk känner sig trängda i tillvaron och inte hinner med allt de ska.
Mycket av sjukskrivningarna handlar om fusk, det vet vi. Men rimligtvis handlar en stor del om för stora krav. Ett svenskt beteendemönster spelar nog in, att vi ogärna köper tjänster för att vi har ett slags kulturellt krav på oss att klara av allt sådant själva. Vi har varken råd eller vana att överlåta våra bestyr åt någon annan så istället bränner vi ut oss.
En politiskt befriad tjänstesektor ter sig som en av de mest angelägna uppgifterna för den kommande borgerliga regeringen. Det skulle sannolikt inte bara vara ekonomiskt välgörande för landet, utan också en rent social och mänskligt välkommen reform.